Translate

måndag, oktober 31, 2005

Frukosttajm

Klockan är 11.30 och det är dags för frukost. Nybakade vitlöksbröd. Mums.

söndag, oktober 30, 2005

Söndag förmiddag

Och ett lugn har infunnit sig, hur länge det nu varar. Idag skall det, förhoppningsvis, inte behöva bli några större utsvävningar. IOFS skall ömma moder få besök men mer än det skall det inte bli. Tvätten skall bli färdigtvätta, struken och sorterad in i rätt garderob eller låda. Utöver det absolut ingenting. Jo, jag skall vräka i mig alla popcorn och Cheez Ballz som inte har gått åt i helgen.

Lördag igen

Och inte blir det luganre för det, IOFS hann jag med att lyfta lite skivstång en timma på eftermiddagen, men det blir ingen rast eller ro med sjuk mor och Alexander som drar mycket kraft. Men nu får jag 4 dagar för mig själv; fly fältet bokstavligen. Om inte ömma moder blir sämre. Det får vi verkligen inte hoppas men när jag pratade med henne i telefon för en liten stund sedan så lät det inte bra. Lite kaffe skall jag i alla fall unna mig innan jag rusar vidare. Pust.

lördag, oktober 29, 2005

Hela kostcirkeln på en och samma kväll!

Det blir det denna aftonen; ett stycle bib, Il Conte inköptes + an påse Cheez Ballz Maxibag + en påse kycklingvingar. Jag skall nog överleva denna kvällen. Pyrt att jag inte hinner grilla kycklingvingarna innan FC Z börjar på tv. Tja, man kan ju inte få allt...

fredag, oktober 28, 2005

Web-radio

mradio är bäst.

Mums med buffé

Det var det, på rest Bali. Dessutom alltid lika trevligt att träffa Kenneth igen. PÅ SHIT är det som vanligt; inget att sakna. På hemvägen stannade jag till på systemet på Linnégatan och inhandlade rötjut. Att nyttja som invärtes lokalanestesi på fredagsaftonen...
När jag stod i kön till kassan i Hemköp på nyss nämnda Linnégatan så ringde käcka, glada Lisa från S.A.T.S Frölunda och ebjöd gratis "pröva på" på deras anläggning på Frölunda Torg. Med möjlighet att vinna ett åsrkort. Tja, varför inte? Har bokat in mig på ett pass nästa vecka...

Bali igen!

Idag skall det bli lunchbuffé på restaurang Bali, Vasaplatsen. Det var ett tag sedan. Jag möta Kenneth där, just nu ringde han och meddelade att han önskade att va sköt på det 15 minuter. tack för det, jag hade helt och håller glömt bort tiden eftersom jag har varit upptagen att försöka få i ordning på en Motorola v1050 mobiltelefon. Det är lite för mycket finesser för mig på en sådan pryl...

Frank Andersson, rekordhållare.

Låt oss hoppas att det rekordet aldrig blir slaget. Det gäller nämligen ett så bedrövligt rekord som att aldrig ha klarat av att fixa barnomsorg åt alla köande barn inom rimlig tid. Personligen har jag pratat med Frank Andersson i barnomsorgsfrågor och jag lovar, man kanlika gärna prata rakt ut genom fönstret. Frank Andersson är an fullfjädrad sosse och som sådan så långt ifrån verkligheten man bara kan komma. Att ställa en fråga "rakt på sak" ger alltid en utläggning och en svada om mål, syften och hur det skulle se ut om borgarna hade varit vid makten. Tillsammans med Didier Degols, skol- och kulturchef i SDN Högsbo, är han ett föredöme när det gäller förakt för innevånare i Göteborg i allmänhet och SDN Högsbo i synnerhet.

Ingen sushi i afton.

Det har tydligen öppnat en ny Sushimoj på Kungladugådsgatan; granne med fotoaffären nere vid Mariaplan, upplyste fröken S mig om efter träningen. Perfekt att köpa med hem efter träningen eftersom det är mycket proteiner. Men det blev det inte. Det blev glass. Nja, jag åt väl riktig mat först men topografin i frysen sa att det fans ett glasspaket för mycket. Så det var bara att bita i det sura äpplet och äta. Men det finnsglass kvar; kan jag inte sova i natt skall jag peta i mig resten. Sushi skall det bli på söndag efter träningen och då får det bli den nya som S. pratade om.

Hemma igen!

Ömma moder fick komma hem igen idag; urvätskad och efter omständighteterna pigg. Vi får väl hoppas att det håller sig att tag. Tant doktorn har justerat den vätskedrivande medicinen. Dock inget återbesök till doktorn. Syster och jag var hos ömma moder på eftermiddagen och kollade av. Jag får försöka göra frekventa besök i fortsättningen.

torsdag, oktober 27, 2005

På MAVA igen

Så har ömma moder tillbringat en natt på Sahlgrenska, igen höll jag på att tillägga. Det var IOFS i början på maj senast. det är västksa i lungorna, lite "furo" så är det avklarat. Men det verkar bli lite svårt för henne att sköta det på egen hand; inte för att hon slarvar med sina mediciner, mera fcka med det hon tar. Förhoppningsvis justerar farbror doktorn medicinerna innan de skickar hem henne idag. Men det ger sig. Men hon får komma hem idag. Både på gott och ont. Men det ger väl sig, jag befarar att det inte dröjer länge innan hon är där igen. Tyvärr.

Step å så!

Den 25 augusti skrev jag här att jag varit på step men att det inte gav något. Jag tar tillbaka det; erkänner, jag är fast. Har helt lagt av med jympan och det är bara step numera. Ok, skivstång på lördagar får man väl unna sig oxå. Stort tack till er duktiga och uthålliga ledare på F & S i Majorna som förgyller mina steppass. Det är kul!

onsdag, oktober 26, 2005

Att vakna i svinottan

Något av det sämsta jag nästan tycker om är att vakna i svinottan; i morse vaknade jag halv fem. Av någon outgrundlig anledning var jag ordentligt sömnig igår kväll och ögonlocken slöts vid halv elvatiden redan; det är inte så vanligt. jag brukar lägga mig vid midnatt. Behöver jag verkligen inte mer sömn? Oavsett, så var det inte kul att ligga vaken; inget att lyssna på radion och lite väl tidigt för att gå upp så jag låg till klockan var sju då jag ansåg att det kanske inte vore så dumt att utnyttja dagen till något vettigt. Som att tvätta mattor, vilket nu har blivit gjort. Får jag bara dammsugit och tvättat golven oxå så är väl lyckan fullständig...

Raining cats and dogs

Det gjorde det verkligen, ett riktigt ruskväder var det på förmiddagen. Dessutom var jag så illa tvungen att rassla ner på stan. Det finns egentligen inget dåligt väder; det är ju kläderna som avgör. Så det var ju bara att plocka på sig regnkläderna och trampa iväg. Nej, jag tar inte bussen...
Och som vanligt var jag sugen på Sushi till lunch men att slira in på Sushi & Soda eller Yokohama iklädd pissevåt regnmundering och lite småsvettig därunder lockade mig inte särskilt; vad lunchgästerna på det nästan fullsatta Yokohama hade tyckt är i samanhanget ointressant. det blev tilla att cykla hem. Thailändsk makrill i sataysås, wokade grönsaker och ris blev det på lunchtalriken hemma istället. Den lilla käcka, glada Thaiaffären på Grönsakstorget har "makrill" i sataysås på burk för 14 kronor. Den är "sådär"; ingen direkt höjdare som fisk betraktat men i såsen tilsammans med wokade grönsaker. Dessutom slabbade jag i lite kokosmjölk oxå... Vad som däremot retade mig var att när jag kom till F&S på eftermiddagen för det sedvanliga Step-passet stod fröken S. på utsidan och rökade, jo, det finns några sådana kvar. På min fråga om det var hennes sätt att värma upp fick jag kastat i ansiktet att "jag skall inte träna idag, jag skall med pappa och äta Sushi". En del människor, i synnerhet fröken S., saknar verkligen sinne för timing. Men sån't är tydligen livet. Surt sa räven. OK, jag unnade mig korv med bröd och räksallad när jag kom hem. För jag tyckte verklligen synd om mig själv idag. Väldigt synd.

tisdag, oktober 25, 2005

Måndagar är aldrig kul.

Nä, måndagar är aldrig kul. En sjundedel av livet ÄR måndagar. Det är bara att komstatera. Idag var inget undantag. Det var måndag hela dagen. Med en massa flängande hit och dit. Så det blir inget vettigt här idag. Som om det brukar bli det. Som plåster på såren meckar jag en länk till Abbabladet. Detta är bra!
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,316918,00.html

söndag, oktober 23, 2005

Bored of the ring, Part II

Tv-kväll igen. Och TV4 rullar Sagan om ringen, den andra delen. Och jag fattar som vanligt ingenting. Alltså, enligt de som förstår sig på så handlar det om kanpen mellan det onda och det goda. OK, det har jag försökt att ta till mig. För när jag såg den första filmen; jag väntade på att det skulle komma en "extended" version, trodde jag att det var någon sorts försök att komma i Guiness Rekordbok; vi har samlat flest syntar som vi fläskar på med eftersom manuset är så tunnt och skådespelarinsatserna är så usla. Men icke, detta är kult och som sådan efterlängtad filamtisering av J. R.R.R.R.R.R.R.R.R.R. Tolkiens förvirrade böcker. Jaja, men jag hävdar fortfarande att i kampen mellan det onda och det goda vann det onda; annars hade det inte blivit en andra, och än värre, en tredje film. Nu byter jag kanal. Detta är i samma kaliber som "Killing Tomatoes".

lördag, oktober 22, 2005

Ombytta roller!

En riktigt skön och slapp kväll har det blivit i kväll. Först Doobidoo på svt1. Hade det inte varit för Jessica Folcker så hade jag aldrig tittat. Men det var trevligt. Om än lite krystat. FC Z på på Z-tv är alltid lika bra. Mycket god tv-underhållning. Nyheter på tv4 och efterföljande Idol fick duga om som transportsträcka till Jordan, Rättsläkare. Det är inte ofta jag tillbringar så mycket tid framför tv-apparaten. Men i afton var det skönt. Junior, som trots allt alltid kommer att vara junior, är ute och rullar hatt. Förr, och det var kanske inte så länge sedan så var det tvärt om. Bara det faktum... time is a-changing. Men det är inte jag som har bakrus i morgon...

torsdag, oktober 20, 2005

Sova gott!


Om man är på resande fot i Skandinavien så vill man natuligtvis ha en natt med god sömn för att man skall kunna få ut det mesta av tiden; vare sig det är i tjänsten eller semester. SAS, vårat kära nationella flygbolag, som för att se till att resenärerna även har någonstans att bo även driver hotell, skyr inga medel. Med hjälp av reklambyrå har man tydligen hittat det ultimata konceptet. Att det hos normalt funtade och hos normalbegåvade personer väcker både avsky och anstöt spelar ju ingen roll. Reklamtxten är på engelska och vänder sig förmodligen i första hand till icke skandinaver. Vem på SAS/Radisson och den anlitade reklambyrån som fått total hjärnsläpp är i samanhanget oväsentligt. Jag bara konstaterar att det tydligen saknas både sans och balans.

(Bilden är från Blind Höna)

onsdag, oktober 19, 2005

Byråkrater, dock inte svenska.

Hiroe fick inte köpa huset i Villahermosa. Huset var beläget för nära vattnet... Så här är det; Hiroe är japanska, med japanskt medborgarskap, men bosatt i Mexico sedan 20 år. Hon är professor i engelska på Universitetet i Villahermosa, arbetar och betalar skatt och är en skötsam innevånare. Dock inte mexicansk medborgare. Därför får hon inte köpa huset hon så gärna vill ha. Det är inte banken som säger nej till eventuella lån; huset har hon sparat ihop till och det skall köpas kontant, det är myndigheterna, huset ligger för nära vattnet, havet. Kusten. Det går inte. Men Hiroe äger redan sin lägenhet, den ligger i samma område som huset hon vill köpa. Det skiljer några hundra meter. Men regler är regler. Så är det. Så Hiroe får väl anses vara en säkerhetsrisk och ett hot mot Mexicos suveränitet. Tyvärr. Hur långt är det till havet/vattnet kanske någon undrar? Tja, det är 47 km, utländska medborgare får inte köpa fast egendom närmare kusten än 50 km...

Skor!

Skor är ett nödvändigt ont. Fråga vilken karl som helst. Men fråga inte en kvinna, då får du ett helt annat svar. Det som skiljer mannen och kvinnan åt är deras syn på skorna. Mannen har skorna enbart för att skydda fötterna under tiden som han skall förflytta sig från A till B. eller i förekommande fall som skyddsutrustning på jobbet. Ibland händer det att en karl t.o.m. ser till att skorna matchar kläderna eller uppdraget; lätta gummibesulade skor under joggingturen eller svarta läderskor till kostymen; inte sällan är det kvinnan i mannens liv som ser till att det sistnämnda är införskaffat; jogging-, innebandy-, eller golfskorna kan en man köpa själv, gåbortskorna inhandlas under tvång med hustru/sambo/flickvän som smakråd och pådrivare. Dessutom är gåbortskorna alltid onödiga och för dyra. En kvinna köper inte skor, hon lever skor. Skorna är viktigare än syret hon andas för en kvinna och av någon anledning skall ett par skor vara allt annat än fotriktiga och gärna ett par nummer för små för att de skall "passa perfekt". Jag upptåckte det idag. Eller rättare sagt, jag blev bryskt påminnd om det idag. För egen del var jag på jakt efter ett par skor; jag köper inte mycket skor men de skor jag köper skall palla med det mesta. Ecco blir det oftast eller för all del Reebok som har fantastiskt sköna walkinsgskor. Så idag, innan lunchen, gjorde jag en skoinköpsrunda. Dock blev det inga skor inköpta. Jag hann med Nilsons och Wedins på Valand; visst hittade jag skor men det som upptog mitt intresse var en kvinna som jag uppskattar var i 35-40års åldern i sälskap med make som var tvungen att ha ett par nya skor inför festen som de skulle gå på kommande lördag. Maken i fråga var nöjd med skorna han hade i garderoben hemma; hustrun hade andra planer. Och mycket riktigt, medan maken provade ett par skor klarade hustrun av att prova två, om inte tre par. Det slutade med att kvinnan köpte ett par skor på Nilsons och ett par på Wedins. När jag gick ut ur Wedins för att äta min lunch tillsammans med Maria G. ringde kvinnans ord i mina öron: "Vi får göra ett nytt försök i morgon, du måste ha ett par nya skor, ta en hamburgare på Burger King, du måste ha något att äta..."

onsdag, oktober 12, 2005

Svenske Niclas Dumpar!

Och det gör han rätt i. Men vad angår det mig? Eller dig? Alltså, i dagens Aftonbladet står det på förstasidan, under den feta "BILD-EXTRA"-rubriken: "Svenske Nicklas dumpade desperate housewifes-stjärnan efter otrohetsdrama"! Det visas också en fägbild på ur Nickals bär ut kartonger från deras gemensamma lyxvilla i Bel Air. Visst är det synd och tragiskt. Inte att Nicklas flyttar ut, det har hänt i finare familjer, det skall gudaran veta; det som är tragiskt är att journalister som har slitit hund för att få bra betyg för att komma in på journalistlinjen ödar tid och kraft åt sådan smörja. För i marginalen på nyss nämnda förstasida finns en liten bild på Peter Kadhammar Urban Andersson som intefinner sig i Bel Air utan i Muzaffarabad som är, eller var kanske man skulle kunna utrycka sig, Pakistanska Kashmirs huvudstad. en stad som har blivit De Dödas Stad. Utan att gå in alltför mycket på reportagen i sig så konstaterar jag, för vilken gång i ordningen vet jag inte, att Lars Johan Hierta förmodligen vrider sig i sin grav. Det är sorgligt och bedrövligt att journalistkåren skall sälja sig för judaspenningar; all heder åt herrar Kadhammar och Andersson som kämpar vidare. Förmodligen har de inte en aning om hur man prioriterer på layoutavdingen på Aftonbladet...

Kläm till!

Cancerfonden driver sin bröstcancerkampanj oförtrutet vidare; inget fel i det, för uppenbart är att kvinnor verkar ha svårt att ta bröstcancervarningar på allvar och de verkar ha svårt fär att känna efter knölar på brösten. Vad som däremot förvånar mig är att Cancerfondens kampanj som riktades till os män angående tesikelcancer dog ut efter ett år. Det är förvånande; det är den vanligaste cancerformen hos män och inte sällan med dödlig utgång. Men med upplysning och information kan man lära män hur man upptäcker denna form av cancer i tid och på så sätt förhoppningsvis förhindra en hel del lidande och kostnader för samhället. Vi får väl hoppas att Cancerfonden tar upp kampanjen igen. Jag har skickat mail till Cancerfonden där jag påpekar vikten av att informationen sprida kontinueligt. Om inte annat är det en jämställdshetfråga.

fredag, oktober 07, 2005

Smörgåsgrill!

Jag har köpt en smörgåsgrill. en sådan där som simultant gör två fettdrypande VV-tjugopoängare på nolltid. I afton, efter det att Alexander varit i Skatås och skrämt livet ur allt småvilt och jag varit på F&S, step, och gjort detsamma, laddades den nya smörgåsgrillen med dubbla Rasker fyllda med mozzarella, torkad italiensk skinka, färsk basilika och i mina; het salsa! Jo, det hade jag! Som jag sagt tidigare, maten är halva födan. Så drömmer jag mardrömmar i natt får jag väl ringa Hiroe, fan ta henne om hon inte är hemma... (PUSS!)

onsdag, oktober 05, 2005

Tebax igen.

Slö har jag blivit. Eller kanske inte, jag har haft annat att göra. Men mat äter jag varje dag. Maten är ju, som ni alla känner till, halva födan. Jag har dessutom kommit på att när jag inte skriver i denna bloggen minskar min vikt! Inte dramatiskt, men den minskar. Så om jag avregistrerar denna bloggen kanske jag är utplånad från jordens yta innan påsken nästa år! Johanna hade uttryckt att ”pappa försvinner” med hänvisning till min viktminskning. Jaja, så illa är det inte. Jag försvarar alltid mitt matintag och försöker inte komma med bortförklaringar. Så dagens lunch som bestod av friterad klyftpotatis, nötfärsbiffar med Ajvar och finhackad mozzarella samt rejält med tzatziki och smörstekta grönsaker skall inte bortförklaras. Alexander lät sig väl smaka. Det är inte ofta jag köper nötfärs men hemköp hade nötfärs för 35:-/kg. Så det fick det bli. Det hade dessutom det goda med sig att jag fick plocka fram fritösen också.
Den senaste tiden har jag försökt att vara väldigt noggrann med maten. Det har ju blivit bra resultat. I kombination med skivstångsträning och Step på Friskis & Svettis fem gånger i veckan kommer jag snart att bli så tunn att jag kommer att bli tvungen att springa runt i duschen för att bli våt. Så orken och konditionen är bra. Men det är fortfarande några kilo kvar ner till 76 kilo. Men det skall inte vara några problem. Under tiden kommer jag fortfarande att äta god mat. Men det kommer inte att bli så många burgare på BK eller McD i fortsättningen.