Nu skall jag äntligen ta tag i detta. Innan priset på weed stiger allt för mycket, innan jag har supit bort alla hjärncellerna och jag fortfarande kan skita någorlunda normalt dagen efter jag druckit en halv liter Kratom

Till Bangkok igen!

För vilken gång i ordningen vet jag inte men jag har vid något tillfälle räknat ut att jag i snitt tillbringat 17.8 dagar/år i Bangkok sedan 2007, 15 dagar karantän under pandemin inräknat. Det snittet är nog något lägre nu eftersom de senaste 2 åren har varit tunnsått med besök i huvudstaden.  I år hittills har det bara blivit 13 dagar. Och 4 nya tillkommer i helgen, 
Jag har ett visst behov av Bangkok. Det är ju lätt att säga "jag har varit i Bangkok tillräckligt" men då ljuger jag, både för er och mig själv. 
En stor anledning till att Bangkok fortfarande lockar och på sätt och vis lockar ännu mer är att kollektivtrafiken, BTS, MRT och Monorail har tillkommit sedan jag började resa till Bangkok och som gör vistelsen och resandet i Bangkok så oerhört mycket lättare. Det är inte 2 dagars planering längre för att ta sig till sevärdheter, shopping, restauranger eller vad det nu kan tänkas vara som innan låg "långt bort" och då oftast långt bort från "Sukumwitten" som de flesta förknippar med Bangkok. Tyvärr. 
Jag vill verkligen upptäcka det av Bangkok som jag missat och det är en hel del. Lite av det hinner jag med i helgen; dock skall jag på en dagstur till Chachoengsao på måndag. Mer om det i ett senare inlägg. 

I vanlig ordning tar jag tåget, tåg 170, på morgonen  från Cha Am och jag har hittat ett nytt ställe att bo på alldeles vid Hua Lamphong Station med direkt tillgång till MRT, promenadavstånd, ca 10 minuter, till China Town. 
Det kommer att bli en hel del resande med båt, MRT, BTS och en premiärtur för mig med Monorail i Bangkok. 
Och mycket god mat. 
Det kommer att blir bra!

Weekend med tåg till Pak Chong.

 

Jag reste tidigt från Cha Am till Bangkok för att därifrån passa på att resa den sista dagen som tågen mot Nakhon Ratchasima och Ubon Ratchatani går via Pha Sadet. Och det blev en trevlig resa på alla sätt och vis. 
Jag fick trevligt sällskap på tåget till Bangkok och väl där en timma på mig att ta mig från Krung Thep Aphiwat Train Station till Bang Sue Junction där tågen mot Nakhon Ratchasima går. Inte mer än 7-8 minuters promenad var det. 
Och god mat serverades på stationen för en liten peng. 

Jag fick köpt en biljett, det kostar inte mycket att åka tåg i Thailand men det är som att förflytta sig till SJ-standard runt slutet av 60-talet...

35 bath är ca 10:50 för en tågresa i 3e klass och tågresan tar ca 3,5 timmar. 

Jag åkte till Pack Chong, min tanke var från början att jag skulle övernatta i Muak Lek men jag hittade inget bra boende. Med facit i hand så kunde jag nog ha stannat en natt i Muak Lek i alla fall. Men det går fler tåg...

Det var en roligt att får göra resan via Pha Sadet, jag har varit i Pak Chong flera gånger men aldrig haft möjligheten eller tillfället att åka dit. Och det är ju lite speciellt att åka tåget där. Nu var det sista dagen. I alla fall var det tänkt så. Men det blir inte alltid som man, i det här fallet SRT, tänkt sig. 

Tåget gjorde ett stopp på ca 10 minuter vid stenen i Pha Sadet, jag vet inte om tågen brukar stanna där eller om det var för att det var sista dagen som tågen kör där. Bra initiativ var det i alla fall. 

Jag kom i alla fall fram till Pak Chong i tid och det var roligt att vara tillbaka. Jag bodde på ett litet enkelt hotell alldeles vid nattmarknaden och det vara bara ett par minuters promenad från tågstationen. Efter en liten tupplur, det är jobbigt att åka tåg begav jag mig ut på stan; hunger och törst slipper man aldrig ifrån vart man än beger sig. Har jag hört. 
Tunga regnmoln tornade upp sig och jag tänkte lite för mig själv att "hoppas jag slipper regnet" för jag vill sitta ute på marknaden och äta. Men regnet kom; tack och lov hittade jag ett litet matstånd som hade tak över borden. Och en nylagad Tom Yum är aldrig fel. Och trevligt sällskap i regnet fick jag också. 

Och jag överlevde denna lördag i Pak Chong. Tack och lov har jag inga problem att sova var jag än är och hur det än ser ut omkring mig; jag sov 9,5 timmar i den härliga sängen på hotellet. 

Jag gick ut på morgonen och fick köpt friterade jordnötsbollar av en man som hade ett litet stånd utanför hotellet och så begav jag mig till Amazon, som är ett säkert kort när det gäller kaffe, för att få något att skölja ner mina jordnötsbollar med. Därefter frukost, "risgröt" i ett hål i väggen; jag hade spanat in stället på lördagen när jag knallade omkring på marknaden. Så nu var jag redo för 7 timmar tåg tillbaka till Cha Am. Iofs 3 timmar mellan tågen i Bangkok och då kan man ju passa på att äta...

 

Jag hade gott om tid, det är ju bara ett par minuters promenad till tåget från "Downtown Pak Chong". Så jag förärade kvarterets tempel ett besök. Ett tempel med kinesiska influenser. 

Alla städer med någorlunda självaktning håller sig med rondellhundar. Dom kan dessutom se ut hur som helst. Nästan. 

Och ett Clocktower. I Pak Chong ligger det lite avsides, kan man tycka. 

Men det gör inte så mycket. 

Bara man har ett klocktorn så är det OK. 

Och så var det dags att åka tåg igen. 3.5 timmar till Bangkok genom den ny 5,5 km långa, Thailands längsta tågtunnel, 3 timmar i Bangkok och 3,5 timmar tåg till Cha Am. 

Inga problem, det är avkopplande att åka tåg. Och det finns mat...

Men det blev som sagt inte som SRT tänkt sig. Och ingen är väl egentligen förvånad. Tunneln fanns där, tåget susade så käckt genom tunneln. Problemet var bara det att det var så fruktansvärt dammigt i tunneln att det var ohälsosamt. Jag postade en video som jag tog i en tåggrupp på Facebook, du kan se videon här, och en annan resenär postade också en video och SRT stängde tunneln omedelbart för sanering. Planeras att öppnas igen 12e augusti. 

 

Om några år så kommer inte tågen att gå i markplan, en helt ny järnväg håller på att byggas mellan Bangkok och Nakhon Ratchasima och förmodligen hela vägen upp till Udon Thani och vidare mot Laos. Jag kan inget om den biten. Men det kommer att bli bra och dessutom betydligt snabbare. Det går sällan fortare än 90km/h...
Här på stationen i Pak Chong kan man få en uppfattning om hur det kommer att se ut. 

Jag fick ett par timmar i Bangkok som jag ägnade åt Aphiwat Train Station; mat och upptäcktsfärd. Och 3,5 timmar tåg till Cha Am. 

Från en annan del av Interwebs.

 Jag kommer att posta en hel del här som jag har haft på en annan blog. Från 2014 och fram till idag. 
Jag kommer inte att posta dom i kronologisk ordning utan det blir slumpmässigt men i reglerad form. På något sätt.

Det .ÄR allvarligt.

Man kan inte beskylla Cantwell för att tillhöra de skarpaste hjärnorna men att påstå att det kan vara en säkerhetsrisk är att bagatellisera det. När inte ens han inser det då inser man hur illa det är ställt med expertisen i ämnet som han, av någon outgrundlig anledning, har stjärnstatus i.

 

Det började redan igår eftermiddag när vi var på väg hem från Bangkok; halsen och näsan. 
I morse; feber, ont i halsen och huvudvärk. 
Men Covidtestet är negativt. 
Jag får väl göra om det om någon dag eller 2. 

 Fredag och veckans andra tripp till Bangkok, "Summit Queen Meeting"; bara att bita ihop och härda ut. Jag kan ju säga att företagskulturen här i Thailand skiljer sig rejält mot i väst. För att uttrycka sig milt. 
Så jag genomled ytterligare en dag i denna cirkusen. 
Och det var fler timmar i bilen än på mötet; att lägga mötet på fredag eftermiddag och alla skall hem på eftermiddagen i den jävulska Bangkoktrafiken, som av någon anledning inte är
mindre på fredag eftermiddag, är ett tecken på dålig koll och bristande förmåga att planera. 
Välkommen till Thailand!

På det stora hela var det ändå trevligt att komma bort en dag med god mat och käcka glada vänner. Som grädde på moset träffade jag Ya som jag inte set på några år; hon bodde tidigare i  Cha Am men numera Bangkokbo

Vi insåg att det var meningslöst att sitta någon timma i bilkö så det blev Isaanmat på en liten restaurang och när vi ätit klart i lugn och ro hade trafiken lättat. 

Mina vapendragare, Nicha och Ying. 

tripp till Bangkok igen!

Andra gången denna vecka som det bör av till Bangkok, dagstur.

Summitevent och bara att bita ihop.

Badat 2 dagar i rad.

 

Det är inte ofta det händer. 
Men  när man känner att man måste komma ut ett tag så är en tripp till Ban Khet, som ligger 8 km bort, en lagom utflykt. 
Vädret är ok, det har inte blåst så mycket de senaste dagarna. 
Det kanske blir en vana...

Allt går att lösa!

 När man som jag har ett litet kök och väldigt begränsat utrymme men vet med sig innerst inne att man är ett geni!

Vintern är en härlig tid.

 I synnerhet när man får uppleva den på avstånd, betryggande avstånd. 
Från exempelvis Cha Am i Thailand. 

Om den ädla konsten att bli med katt.

 Jag har alltså blivit med Katt. Inte på heltid, än så länge kanske jag skall säga. 
Men när katten tar med sig kattlåda, en stor påse kattsand, leksaker mat och matskålar så förstår man varthän det lutar. Och inte mycket har jag att sätta emot. 

Jag skall väl villigt erkänna att det stör mig inte det minsta. 
Katter har ju alltid varit mitt favoritsdjur, om man bortser från dom jag eventuellt lägger på tallriken i stekt, grillat eller kokt form.
Men jag har aldrig ägt en katt, eller rättare sagt, jag har aldrig varit ägd av en katt. Men där verkar jag vara nu. Många katter har passerat revy i mitt liv genom åren men denna har uppenbart bestämt sig att den skall bli min nya ägare. 

Så där är vi, den kelsjuka lilla katten och jag, en katt som gärna sitter i knät, lägger sig bredvid mig om jag sitter i soffan eller kanske till och med skall sova. Och som följer efter mig när jag går någonstans. Inte om jag går ut, då får hon stanna hemma. Och är sur. Långsinthet är katternas adelsmärke och det sitter i när jag kommer tillbaka även om det bara är 2–3 minuter som det är frågan om. Hon är sur. 

Och det är en mysig och underbar katt på alla sätt och vis. 
Men även denna medalj har en baksida.
Katten äger en kvinna. Och utan henne skulle katten inte flytta in till mig. 
Det var liksom inte förhandlingsbart. 
Så vad gör man?
Man biter i det sura äpplet och tar det onda med det goda. 
Men det kommer att bli bra, hon är rumsren, äter själv och svarar adekvat på tilltal. 
Dessutom ser hon också ganska bra ut och är trevlig i största allmänhet. Och min allergi, som jag trodde att jag hade, verkar inte ha brutit ut. 
Än. 

Tillbaka igen, lite mer aktiv denna gång hoppas jag.

 Det har hänt mycket sedan jag var aktiv här, ett par ströinlägg sedan 2014 och jag tänker ta upp det igen.
Det kommer att bli historier, mer eller mindre sanna, som har upplevt de senaste åren så långt som minnet och samvetet tillåter varvat med dagens aktualiteter. 
Ta inte allt bokstavligt, det är som ett litet tidsfördriv för mig. 

Mat hos Sa

Sa, som driver Funny Bar och en coffee shop, bl.a. ringde och sa att det fanns mat och dryck därstädes. Hennes pojkvän åker till Tyskland på lördag och det var lite folk där och önskade Hans en trevlig resa och snabbt återseende.

 Jag fick min beskärda del av god mat och dryck, jag höll mig till sodavatten idag, och vi hade en trevlig stund. Det blev ju lite väl mycket igår...  

Hans kommer inte tillbaka förrän i oktober. Tyvärr.