Dagens post och tillika överraskning:

Idag fick jag ett paket, högst oväntat, från 2mU och Petronella.

En bok låg i paketet och jag blev bara så glad; att det finns några som har mig någonstans i tanken. Kanske inte alltid men man finns där.

Och att jag nu har sysselsättning långa mörka vinterkvällar!

Tack! Ni är bara så bäst, jag älskar er!

Käcka glada grisarna!

Dessa krabater bor granne med Axel Dahlström torg och Högsbo kyrka.

Kan man ju spela om man vill:

Jag var ju tvungen att äta ida' me'!

 
Så jag rotade fram de tjocka revbenen ur frysen, skar bort benen och stekte på svag värme i gryta på spisen.
När köttet var nästan klart så hällde jag i grönskakerna och spetsade med lite nymalen svartpeppar.
Och åt en bakad potatis därtill med en hemmagjord kall yoghurtsås.
Omnomnomnom

Låt Arkelsten vara ifred.

Jag blir så trött; självutnämnda Praktsvenskar Med Garanterat Fläckfritt förflutet har slutit upp i drevet mot Sofia Arkelsten.
Det får mig att må illa. Riktigt illa.
Låt mig först och främst säga att jag inte känner Sofia. Jag vet inte vad hon har åstadkommit i riksdagen. Men jag har förstått att det är miljöarbete som är hennes gren.
Och nu har hon varit på ett seminarium i Frankrike som Shell tydligen har arrangerat och tydligen har Shell finansierat hela eller i alla fall stor del av Sofia Arkelstens resa till detta seminarium.
Och?
Och vad är problemet?
Hur många av er på twitter, bloggar är det som jagar Sofia som har rent samvete? Hur många av er som bloggar i ämnet gör det på sin privata blogg och samtidigt får betalt av sin arbetsgivare för att egentligen göra något helt annat?
Där gick nog en hel del trovärdighet bort...
Eller är jag så naiv att tro att riksdagsmän och landstings- och kommunalpolitiker är så präktiga att de aldrig gör några fel och att de alltid är genompräktiga att man inte kan se skillnad på en riksdagsman och Poseidon av Milles
Jag bor ju för *** i Göteborg... att låta sig bjudas av ett oljebolag till Frankrike är ju småpotatis...
Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om perioden då jag körde lastbil här i Göteborg med omnejd; VVS-material till byggen. Bl.a. körde jag en stor fet kombipanna till ett kommunalt bostadshus som skulle renoveras. Och i de kvarteren hade de redan då fjärrvärme. Naturligtvis stod det inte Kombipanna på fraktsedeln...
Men jag struntar i att skriva om det.
Jag skulle kunna skriva om de 13 år som jag arbetade på ett stort universitetssjuhkhus här i Göteborg. Det skulle få Arkelstens tripp till Frankrike att framstå som en lite promenad i grannkvarteret, i ösregn, i jämförelse... Eller om hur laptops till personal sattes upp som något helt annat på räkningen från företaget som var "Så Tacksamt för det fina samarbetet"...
Men det gör jag inte.
För jag har lärt mig att utan ett Nionde Kompani fungerar inte verksamheten.
Man kan tycka att det är skit, men det är ibland bara att gilla läget.
Och en resa till Frankrike är i sammanhanget bara som en promenad i grannskapet. Och de 50000:- som riksdagsmännen får till resor kan ju räcka lite längre om man får en bonus.
Så den som aldrig har tagit en penna med sig hem från kontoret, aldrig har varit hos tandläkaren/bilbeiktningen/hämtat lunchpizzan/m.m. på betald arbetstid kan ju fortsättta twittra i ämnet Arkelsten på #svpol
Resten kan twittra på #sandlådan

Business Class à la KLM:

Om business class hos KLM är att sitta på en pinnstol på en åker
och bläddra i en blaska med holländsk text som ingen begriper... Då
kan ni nog räkna ut hur resan i tristklass med KLM till och från BKK
var i januari-februari...

Bra. Ni gissar helt rätt.

Dagens mat:

 

Tillsammans med Thomas och Frans blev det en burgare på The Rover. Himla gott var det.
Och, som vanligt, trevligt sällskap.

Peek-a-boo!

see more Lolcats and funny pictures

Måndagens lunch:

 
Detta är vad jag blir tvungen att äta på lunchen: nötfärsbiffar, råstekt potatis med lök, vitlök och paprika. Sallad och tzatziki därtill.
Det får väl gå.

Så var det stängt här:

 
Men restaurangen är öppen på en annan båt.
Någon mer än jag som kommer att tänka på norgehistorien: "Hissen trasig, hiss finns i huset mitt emot."
Härliga danskar!

En dagstur till Helsingborg och Helsingör:

Vi tog en promenad upp till Kärnan i Helsingborg. Fin utsikt.
Vi hade en bra dag, vi slapp regnet och det var en behaglig temperatur.
Mat på en liten käck glad kinesrestaurang. Buffé som även innefattade sushi.
Fler bilder kommer på webalbumet.

Strandfynd:

 
Vid Röda Sten. Men jag tivivlar på att det är drivved.

Uttråkad:

see more Lolcats and funny pictures

Du hör ju aldrig av dig...

Om den ädla konsten att studera i Sverige:

Jag har idag blivit påmind om hur det är att studera i detta landet. För de som inte redan vet det så är jag ingen stor beundrare av det Offentliga Sverige. Det lär inte bli bättre...
Nu är det min son som har börjat på Göteborgs Umiversitet. Inget ont i det.
Det stora problmet är, har jag förstått, CSN.
Ingenting verkar ha hänt de senaste 100 åren. Bortsett från det faktum att de numera finns på internet.
Men varför skall CSN finnas över huvud taget?
Varför kan inte de vanliga bankerna sköta det uppdraget som CSN har?
Jag tycker att det vore bättre om ungdomarna och bankerna knyter kontakter tidigt. Det skulle nog inte skada alls.
Och jag har svårt att tänka mig att bankerna skulle protestera.
Jag tror att bankerna gärna skulle åta sig det uppdraget.
För jag ser Alexanders frustration.
Och jag påminns av hur det var.
Det var inte studierna som var problemet.
Det var CSN.
Lägg ner.

Vi borde gjort annorlunda:

SD har visat att Sverige behöver en ny integrationspolitik.
Etablissemanget har inte velat se problematiken förrän nu. Vi måste bli
mycket bättre på att integrera unga, lågutbildade, vita män från
landsbygden i vårt samhälle. Statistik visar också på att de är kraftigt
överrepresenterade vad gäller brott. Dessutom klarar de inte språket
särskilt bra och de tenderar att umgås och bo segregerat med
likasinnade.

Tji Läskeblask:

Typiskt att kommma hem och konstatera att det inte finns någon läskeblask.
Nåja, jag får väl nöja mig med en kall öl istället.

Skräp lite överallt:

Jag hoppas verkligen att Ung Vänster städar upp efter sig.
Eller är det som med allt annat när det gäller kommunisterna; att
någon annan fixar och betalar?

Videosamtal i mobilen:

Jag har alltid undrat vad det skall vara för vits med det.
Ok, det kan ju vara kul att kunna visa livebilder om man är bortrest.
Eller bilder på något man skall köpa med sig hem.
Men det har man ju klarat sig utan i alla tider.
Men att det är en ovärderlig funktion för dövstumma har jag nu
fått lära mig; en dövstum kvinna pratar glatt med någon likasinnad.
Alla ser att hon pratar men ingen hör vad de säger.
Och roligt verkar de ha.
Och jag har lärt mig något nytt.

Skickat från min iPhone

Brunnsparken, torsdag:

Snälla rara "folket", vi folkomröstade om EU-medlemskap1994.
Det är 16 år sedan.
Klipp er och skaffa er ett jobb.
Eller i alla fall en billig dator och internet så att ni i alla fall
kan följa med vad som händer i världen.
Och i Europa.

Fontänbron:

Denna bilen har stått parkerad på Fontänbron i ca en vecka nu. Hela
tiden har det funnits någon från Götebborgs Spårvägar, banteknik,
i bilen.
Uppgift?
Att med ett spett lägga om växeln så att spårvagnarna kommer rätt.
Jag tycker att det är fantastiskt bortom all sans och balans.
Men jag är ändå inte förvånad; spåren trafikeras av vagnar som
jag åkte i när jag var barn. Och jag har själv vuxna barn.
Och spårvagnar är något som kommunen vill satsa på.
Nästa steg blir väl att någon går framför spårvagnen med en röd
flagga.
High tech Göteborg style.

Thai food for dinner:

 
Today's dinner: Fried rice, onion, fresh red and green chili, onion, garlic (a lot!) red pepper, crab stix. I was out of fresh ginger. :(
I better shape up.

Dagens lunch, med finskt inslag:

Dagens lunch åts på Nicolinas tillsammans med Frans som jag inte träffat på ett bra tag.

Som omväxling körde vi finskt stuk på maten:

Hampurilainen ja ranskalaiset perunat.

Omnomnomnomilainen

Dags att knalla tebax till biblioteket:

Någon, herr/fru/fröken Ching, har glömt ett stycke bok på bussen. Kruxet är att boken är lånad på biblioteket. Och det är inte det biblioteket som ligger utefter käcka glada bussens färdväg. Liksom.
Det är lite längre bort.
Hoppas att det inte är för kostsamma förseningsavgifter.
Att personen heter Ching vet jag eftersom flygbiljetten har använts som bokmärke.

Kvällsmat i Det Hultmanska Residenset:

Det var en strulig kväll på jobbet och jag såg fram mot varm smörgås när jag kom hem. Det blev tack och lov inget med det; Johansson hade haft det goda omdömet att göra donuts. En rejäl laddning och de var nyfriterade när jag klev in genom dörren.
Det var bara att vända dom i skålen med strösocker som Johansson hade ställt fram.
Och så var dagens kaloriintagskvot fylld.
Jag avstod de varma smörgåsarna till förmån för denna diet som i fortsättningen skal bli något av en ledstjärna.

Käcka glada bussen:

Det är en rejäl pjäs, kan jag tala om för er: 14,7 m lång, 2,55 m bred och
väger 22 ton.
Inte nog med att det lite meck att köra en sådan; jag, och mina
kollegor, skall oftast köra åt en hel del privatbilister, taxibilar m
fl trafikanter också. Detta eftersom dessa inte fårstår att vi inte kan
manövrera våra fordon lika lätt och smidigt som en cykel. Och de
flesta verkar tro det.
Nu senast på väg ut till City Airport. Då uppenbarar sig Den Duktiga Bilköraren körandes med sin SUV på Öxnäsvägen och kör rätt ut på
Kongahällavägen ca 50 meter framför mig.
Den Duktige Bilköraren och hans kvinnliga sälskap, som förmodligen
sket ner sig, skall vara glada, milt uttryckt, att jag inte tycker om
att fylla i skaderapporter som vi måste göra efter vi har varit
inblandade i incidenter. Inte heller har jag lust att sinka mina
kunder som skall åka med ett flygplan och som vill ut till City
Airport.
Det var verkligen inte långt borta att jag förvandlade en ljusblå
SUV, jag hann inte uppfatta bilmärke, till skrot och förmodligen
skickade 2 människor till sjukhusvård.
Så tänk er för en smula; förarsätet är min arbetsplats. Jag har
fullt upp med mitt fordon och mina gäster ombord. Jag har varken tid,
lust eller betalt för att köra åt dig oxå.
Och är det så att "jag såg dig inte" så skall du fundera på om du
skall köra över huvud taget.
För någon gång smäller det nog ordentligt. Förhoppningsvis inte jag.
Men förmodligen du.
Du som skall före bussen till varje pris.
Det blir i så fall ett högt pris.

På upptäcktsfärd i Det Hultmanska Residenset

Jag tog mod till mig och tittade in i nästet där det bor en 18-årig ung dam. Min blick fastnade på något som fanns under sängen. Något som inte riktigt hörde hemma där.

Men den fanns där.

Och såg ut som på bilden.

Det var rester av något som innehöll choklad och eller kakao.

Det visade sig vara 18-åringens frukostservis. Typ.

Hon verkar inte svälta i alla fall.

Bussar i kollektivtrafiken:

Ingen kedja blir bättre än sin svagaste länk... och nu ett par månader efter att man bytt operatörer i kollektivtrafiken så kan man nog konstatera att det verkar lite konstigt att man inte har lite bättre koll på hur det ser ut i fordonen.

Veolia, som tog över trafiken i bl.a. Västra Göteborg tog uppenbart över gamla gamla bussar. Det är väl kanske inget fel i det. Och oavsett vem som trafikerar så skall det inte behöva se ut så här i bussarna. Och det var många säten som såg ut på det här viset.

Man borde väl få ställa lite högre krav på en operatör när det blir ett byte. Dels på att den som lämnar från sig fordonen ser till att fordonen är hela och rena och den som tar över ser till att fordonen har en bra standard.

Jag tycker att det är dåligt, det kostar att åka och då skall man få slippa se sådant här.

Här är det en dubbelledad buss på linje 16.

Jag skall i ärlighetens namn säga att de flesta bussarna är nya och fräscha. Men det kan knappast ursäkta sådant här.

Fredagsgodis:

Idag så poppade Christina upp med en liten påse fredagsgodis till mig. Hon skulle till Zürich och tajmade sin tripp till Landvetter med min avgång. Himla trevligt och en liten pratstund fick vi.

Påsen innehöll ett par flaskor av mitt favvoöl + lite snacks.

Omtänksam hon...

Vart är de på väg:

Denna reklamskylt hittade jag på spårvagnen häromdagen.

Men vart är de på väg?

De tittar ju inte ens åt samma håll!

Pappersarbete á la FK:

From Hultman อ่อนนุช

Nu har mina ansökningshandlingar om bostadsbidrag valsat fram och tillbaka mellan det Hultmanska Residenset (Göteborg), Försäkringskassans Inläsningscentral i Östersund och någon eller några handläggare som kan befinna sig precis var som helst i Sverige. Förmodligen i Kalmar fick jag veta häromdagen. När FK anser att alla papper är i ordning så kommer posten att märka en minskning av sina intäkter.

Allt detta meck bara för att de lyckades slarva bort de första handlingarna.

En liten pikant del i detta är det faktum att FK skickade ut en förtryckt blankett till mig för förlängning av mitt bostadsbidrag. Allt för det skulle underlätta.

Jag har en känsla av att de karriärgången är denna: FK - Arbetsförmedlingen - och när man visat sig vara fullkomlig oduglig sluta sina dagar på Skatteverket.

Nu ger jag snart upp.

Italienskt stuk på maten idag:

Alexander hade önskemål och nötfärsbiffar, tomatsås och pasta så det var ju inte så mycket att diskutera.

Inga problem att svänga ihop med massa vitlök, lök, paprika, oliver, färsk basilika, passerade tomater och tagliatelle.

Och så vanliga små käcka glada nötfärsbiffar.

Men när väl matlagandet drog igång var han inte intresserad längre. Så jag fick äta ensam. Han får väl mecka sin egen mat.

Men gott blev det.

Käcka glada blåa bussen:

Min dotter tänker på allt:

Idag hade nog Johanna inte så mycket för sig, det har sina avigsidor att vara ledig en hel dag i början på terminen innan skolan kommit igång. Så hon lät väl hjärnan arbeta lite på eget bevåg. Resultatet ses på denna bild.

True Waver....

Dags att åka tebax till BKK och shoppa snart...

Det börjar tryta i det Hultmanska Residenset. I synnerhet när det gäller sådant som gör att man mår lite gottare när det börjar bli mörkt och kallt. Som t.ex. något gott att smörja in sig med efter dusch eller skumbad. Och de härliga, men svindyra, handgjorda tvålarna... det förrådet behöver oxå fyllas på.

Veckans värsting:

Det får nog denne stolle, körandes en Taxi tillhörande taxi Göteborg, koras till. Detta utspelades i korsningen Kungsportsavenyn - Engelbrektsgatan. Jag står bakom den röda bilen, vi har rött ljus som man klart och tydligt ser på bilden.

Då kommer Herr Snilleblixt i sin taxibil. Han tänker minsann inte köa bakom en buss. Så han kör i högerfilen, som är för de som skall svänga ner till höger på Engelbrektsgatan. Men han gör inte det utan svänger upp vänster framför cyklisten och den röda bilen, på övergångstället, och kör fram, stannar, konstaterar att det inte kommer några bilar och bara kör rätt ut och ner mot Valand. Mot rött ljus.

Att folk vågar åka taxi är en gåta. Och de tar snuskigt betalt för att man skall riskera liv och lem...

Man tar sig för pannan men konstaterar samtidigt att det är dagligen som man ser taxikörare som beter sig som galningar.

Tur att jag har kameran lätt tillgänglig.

Matlagning i det Hultmanska Residenset:

Jag lagar ofta mat som jag tar med till jobbet och äter i lunchrummet. Det fins många anledningar till det. En anledning, och den är inte oviktig, det är att jag jobbar ensam; sitter bakom ratten hela dagen och har inga kollegor att prata med. Då är det skönt att få komma in på kontoret och höra lite jobbprat. Det kan IOFS ha sina avigsidor det också... Jag kan förstå att folk vill komma ut och äta mat eftersom det är skönt med lite miljöombyte och inte sitta inne på kontoret hela dagen. Dessutom är det mycket pengar att spara. Är man ensam med 2 heltidsbarn + ett barn på halvtid så gäller det att få det att gå ihop.

Dessutom, jag är noga med min mat och min matlagning. Jag lägger ner mycket tid, tycker jag själv i alla fall, på min och barnens mat. IOFS så börjar barnen bli så stora nu att de kan laga sin egen mat.

Men en fördel med att laga sin egen mat och värma, det är inte så illa som det låter, det är att maten serveras riktigt varm. Det kan vara lite si och så med det på lunchrestauranger. Har jag lärt mig. Den hårda vägen.

Inför morgondagen har det blivit stekt ris med grönsaker och lite restande fläskkött. Det får bli frukost innan jag beger mig till jobbet. Den runda skålen.

Till lunch blir det kycklingfilé med currysås, paprika, chili, vitlök, lök och ris. Tyvärr fanns det ingen färsk ingefära kvar i det Hultmanska Residensets kök. Den rektangulära burken.

Verktyget som syns på bilden är min stek/wok-spade. Den köpte jag av en gammal farbror iChina Town, BKK, för ett par år sedan. Han satt på trottoaren och snidade ihop dessa; skaftet är av teak och själva "spaden" är av kokosnötskal. Den kostade mig 4 spänn och är ett riktigt bra köksredskap. Han gjorde den medan jag tittade på. Jag brydde mig inte om att pruta på det beloppet. Dessutom var det en show i sig att se honom tillverka den.

En eftermiddag på Liseberg:

Jag mötte upp med Thomas och Mats för ett par timmar förströelse och god mat. Vi roade oss med en promenad i Lisebergs Lustgård innan vi åt middag på BK för att därefter ge oss i kast med åkattraktionerna. Vi hann med Lisebergbanan, Kanonen, Balder, Höjdskräcken och Uppswinget innan vi avslutade med kaffe (jag) och glass (Thomas och Mats) på Ben&Jerry's.

Lite synd att det regnade men det gjorde inte så mycket. Trevligt hade vi i alla fall.

Riktiga pengar:

Sådana som man hade när man var liten.

Det hittade jag oxå när jag röjde i gammalt junk. Nu var det en grön porslinsspargris som fick ge sig. Den var min pappas; jag vet inte varifrån han fick den men jag tror att det var min syster och jag som gav honom den i julklapp eller födelsedagspresent. Förmodligen i slutet på 60- eller början på 70-talet. Men nu fick den ge sig. Det skramlade av mynt i den och det var en enkel match att slakta den. Inte så mycket för pengarna i den utan mest för det faktum att jag inte kan samla på allt och nyfikenheten var stor på vad för pengar det var i spargrisen.

Och det visade sig vara några gamla kopparmynt; sådana som var gångbara när jag och min syster var små. 1-öringarna och 2-öringarna försvann 1971 och 5-öringarna 1984.

Notera 5-öringen och 2-öringen längst ner. De är av lite äldre datum.

Bilderna visar några av de mynt som fanns i spargrisen.

Försäkringsbesked!

Den senaste tiden har jag rotat i gammalt junk som jag samlat på mig; mycket är faktiskt från den tiden innan ordet junk var uppfunnet... bl.a. hittade jag denna käcka glada papperslapp som låg i en gammal plånbok.

Jag fattar inte hur jag har kunnat spara den plånboken så länge. Men nu har den och mycket annat åkt ut.

Men har blivit dokumenterat i form av bilder i min dator. En hel del kommer att visas här.

Men först ut är Försäkringsbeskedet, en handling som var viktig att alltid bära med sig.

Det var tider det!

Nu åker en massa gammalt ut:

Detta tunga as till skåp har gjort sitt i det Hultmanska Residenset. Det är ett gediget skåp i massivt trä. Ordentligt byggt och det var snudd på lögn att få isär det. Skåpsluckorna fick jag bända loss.

Och till slut, när min granne Ramona och jag insåg att vi inte skulle klara av att bära skåpet nerför trapporna, åkte sågen fram.

Egentligen synd på ett så fint skåp. Men ingen ville ha det och Myrorna hämtar bara hela bohag.

Och nej, jag hyr inte en bil+släpkärra alternativt liten lastbil för att frakta bort det till Saron, Myrorna eller annan organisation.

Så det fick bli flis, spån och träskivor utav det. Nu ligger resterna i containern här utanför.

Håll ihop:

Det stod en yngling på Frölunda Torg och sålde, eller han kanske delade ut gratis, Vänsterpartiets tidning "Håll Ihop". Denna yngling som förmodligen aldrig hade sett ett varv där man bygger båtar eller förmodligen inte ens varit inne i en fabrik blev ordentligt uppläxad av en "riktig arbetare". En pensionär som, efter vad jag kunde höra, tillbringat hela sitt liv på "varvet" och som arbetat de sista yrkesverksamma åren på Volvo. Där hade ynglingen inte många argument att bemöta med; mest floskler som de tutat i honom på partikansliet.

Men ynglingen stod på sig och tyckte att pensionären i alla fall kunde ta emot en tidning och bläddra i hemma.

Men svaret lät inte vänta på sig: "Det är en bild på Lars Ohly där, jag har inga handskar på mig, jag kan inte ta i den tidningen".

Jag lämnade diskussionen med ett leende; denna dagen var räddad.

Att tänka på:

Var så vänlig att tala till mig på ett hövligt och älskvärt sätt utan att höja rösten och utan att på något sätt irritera mig.

Hos människor i min ålder kan invändningar, motsägelser och annat taktlöst prat framkalla ökat blodtryck och för mycket magsyra.

Då kan jag bli lätt irriterad.

Tvärt om:

När jag skulle parkera min buss så var det en ratthållare som hann
före. Glatt vinkande parkerade han sin buss... Nu vet jag inte exakt
hur reglerna ser ut och skall tillämpas på NET. Men det strider lite
mot vedertagen praxis. Ja, ni ser själva vari problemet ligger...
Med sådana medarbetare skall man vara väldigt glad att man inte har
några motarbetare.

Mörkt, kallt och blåsigt.

Men det har sin charm det oxå. Och med rätt tillbehör kan mysfaktorn bli ganska hög även på hösten.

Men tiden går fort, jag läste på FB att min kollega har börjat sticka vantar och en annan har varit och köpt första julklappen.

Tiden går fort. Och det blir mer och mer uppenbart ju äldre man blir. Knepigt. Men så är det. Så jag får nog se till få köpt mig ett par nya badbyxor. För snart är det semester...