JAg har åkt buss till jobbet idag. JAg vet inte när jag gjorde det sist. Sist jag åkte buss det var när jag skulle hem till Frk L. för att avnjuta grillad Kalkon. Men buss till jobbet var det länge sedan jag åkte. Men det kändes om igår! På stombussen är det väl invanda vanor som gäller på morgonen. Det gäller att inta sina positioner i bussen. Ve den som sätter sig på min plats. Det råkade jag göra idag. Jag tänkte mig liksom inte för. Jag bara satte mig. Om blickar kunde döda. Jag kunde inte för mitt liv tänka mig att platsen närmast bakom dörren i den bakre delen av bussen var så eftertraktad. Men det var den tydligen. Det var då det slog mig; killen som för dagen var iklädd en tokdyr kavaj, garanterrat inte inköpt på Dressman, med matchande sjkorta, jeans och skor i en prisklass som gott och väl matchade kavajen, lät mig genom hans uppsyn förstå att jag tagit hans plats. Som han genom idogt köpande av månadskort hade mutat in. Naturligtvis, alla dessa människor åker med denna tur varje dag. 5 dagar i veckan. Varje månad året runt! Den som mot förmodan inte är med bussen någon dag är förmodligen ett kärt samtalsämne. Idag, när jag klivit av bussen vid Sahlgrenska var det förmodligen jag som var samtalsämnet. Jag bjuder på det. Jag bjuder däremot inte på Smiling Fish. Det är Marias och min lunch. Den kan man köpa på burk för 12 kronor i den lilla käcka, glada asiatiska livsmedelsbutiken som ligger på grönsakstorget. Granne med Kinesiska konsulatet. Då hittar ni. Det är "makrill"... Tja, thailändsk sådan. I en het chilisås. Den är inte ämförbar med makrill i tomatsås som man köper i den lokal ICA-butiken. Den avnjöts med pastasallad. Som vanligt. Men gott var det.
Typ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar