Bara... bara...

Bara 218 dagar kvar till det är semester!!!

From Thailand januari 2010

Grillpremiär:

All time late skulle man kunna säga, det var länge sedan grillpremiären begicks så här sent på året. Om man bortser från grillandet Bang Kwai i januari. Och det kan man ju göra. Tyvärr fick Simon annat för sig så han slirade iväg på sitt, Johanna hade redan ätit och drog iväg till Lea. Så jag blev ensam kvar. Men det skall ju inte hindra mig från att mecka en glödbädd. Och några kalla öl. Himla käckt att kylväskan från Nutricia kom till användning. Det är inte ofta. Och det är väl knappast tänkt att det skall vara öl i den. Men det var det denna gången. Och gott var det. Några grannar poppade upp och gjorde mig sällskap. Tyvärr blev det lite kyligt efter ett tag men vi enades om att grilla lite tidigare i morgon.

THAI WINTER TOUR 2011

Så är allt, nästan, bokat inför nästa vinters semester. Flyget till Bangkok är bokat. Lägenhet i Bang Kwai bokad.
Och hotell i Bangkok "nästan" bokat. Jag har haft mailkontakt med hotellet, World Inn och gjort en preliminärbokning. Eftersom deras system inte tillåter bokning för januari 2011 ännu. Det blir helt ok. Första gången på länge som jag inte bor på Narai. Men det blir lite för mycket onödiga pengar för ett enkelrum. Calle skall inte åka med nästa vinter. Har han hotat med.

Rättelse ang semseterlönen:

Några har fått semesterlönen idag; några fick för mycket, några fick för lite och några fick inget alls. Det största problemet kvarstår dock. Bristen på information. Ett anslag satt lite undanskymt på kontoret som förkunnade att "Flygbussarna beklagar det inträffade". Det var nog bara jag som såg det. Brist på information gör medarbetare frustrerade och skapar missnöje i onödan.

I can has Leffe "9"?

Den satt fint efter jobbet. Leffe har blivit lite av en favvo. I synnerhet "brun". Den är bra.

Semesterlön och floskler:

Nu har de återigen misslyckats med att betala ut semesterlönejusteringen. Anställda vid Flygbussarna i Göteborg har en liten udda överenskommelse med arbetsgivaren om hur semesterlönen skall betalas ut. Men sedan Veolia tog över Flygbussarna så skall det ske en harmonisering av hur saker och ting skall ordnas Så även semesterlönen. Inget fel i det. Felet är att Arbetsgivaren inte klarar av att får tummen ur. Liksom. Pengarna skulle betalas ut i Februari. Men det gick inte. Istället fick vi en massa ursäkter och bortförklaringar. Och så har det rullat på; igår hade jag förmånen (?) att få prata med personalchefen. Då fick jag ytterligare några ursäkter och bortförklaringar. Men semesterpengarna skulle betalas ut med lönen 25 maj. I år. Den som tror att semesterlönen kom i dag tror nog på tomten oxå. Jag loggade in på Veolias Intranät för att få lite information. Men där stod naturligtvis inget att läsa. Jag är inte förvånad. Usel arbetsgivare. Undrar vad jag för höra för ursäkter och floskler när jag kommer till jobbet i eftermiddag.

Ajabaja!

Jag skrev ett inlägg på Flygbussarnas Officiella Facebooksida där jag ventilerade vad jag tyckte om förarnas arbetskläder och förarmiljön. Då rycker Farbror Åsiktspolisen ut med full styrka och raderar och ger mig en tillrättavisning. Vad jag skrev var att uniformerna och årstiderna inte ligger i fas. Det var ju ingen nyhet för någon. Men Farbror Åsiktspolisen reagerade och blev sur. Och raderade inlägget. Det är kanske något annat som bör ventileras... Ajabaja mig.

En kväll på Amore

Tillsammans med Majsan och Lena. Himla trevligt hade vi som vanligt.

Tack Majsan!

För det goda drickat som du släpade med dig hela vägen från Bryssel!

Sklommon

Beviset: Det heter Sklommon och inget annat.

Janssons frestelse

Så har jag lagat Janssons Frestelse. Det var första gången på sedan början på 80-talet. Jag har ju, av någon konstig anledning, svårt för mat med personnamn. Men jag har ju bestämt mig för att ta tjuren vid hornen och bli kvitt min fobi. Så idag blev det, som lektion #2 i min matskola, Janssons Frestelse. Och eftersom det är jag som skall laga och äta maten så anpassar jag den så att den verkligen skall passa mig. Jag har inga allergier; dock skall jag undvika mjölk p.g.a. laktosintollerans. Men det går bra att ha lite mjölk och mjölkprodukter i maten.
Men nu till dagens mat: Janssons Frestelse (JF). Jag har inga synpunkter på de ingredienser som man skall ha i JF. Men kombinationen har jag lite svårt för. Så jag gör som jag brukar; lyssnar på de som verkligen kan laga mat och tar till mig det faktum att man inte måste följa recepten på tasteline.se, meny.se m.fl.
Så här kommer receptet på min Janssons Frestelse:
Ansjovis byttes mot kött. Vad för kött som helst. Jag tog Fläskfilé. På bilden är det karré men det byttes ut.
Strimlad potatis
Lök
Champinjoner
Sallad, i mitt fall kinesisk vitkål
Tomat
Röd chili. Inte sådan där "mild" som man köper i grönsaksdisken på ICA utan den där jävulska minichilin som man köper i riktiga butiker.
Naturell yoghurt
Gurka
Vitlök
Svartpeppar
BBQ-sås
Olivolja, ju finare desto bättre.

Först meckade jag en yoghurtröra, tzatziki style; jag finhackade en liten röd chilifrukt ner i yoghurten och malde ner lite svartpeppar. Det blev ordentlig skjuts på den röran. Låt röran stå i kylen ett par timmar innan den skall avnjutas till JF.
Potatisen var inte mycket att hurra för i de butiker jag besökte så jag köpte färdigstrimlad potatis. Kolla efter "pommes stripes" i frysdisken hos din lokala nasare. Det duger bra.

Strimla köttet i lagom stora bitar, vad som är lagom stora kan bara du avgöra. Stek det så att det blir så som du vill ha det, släng ner lök, champinjoner och vad du själv tycker i stekpannan när köttet nästan är färdigt. Jag brukar spetsa mina stekningar med en BBQ-sås som jag köper hos min favvo-asiat.I Göteborg heter den Gain Trading och ligger på Östra Hamngatan. Löken, champinjonerna m.m. skall ja ha tuggmotstånd och kännas lite krispiga när du sätter tänderna i dom.
Samtidigt som du lagar till detta så friterar du, eller steker i ugnen, den strimlade potatisen. Vitsen med det hela är att det skall vara klart samtidigt. Där ligger mycket av hemligheten med all matlagning.
Servera med sallad, jag hade lite ebb i förrådet så det blev bara tomater och kinesisk vitkål. Men det blev bra ändå.
Just det, en rejäl klick med den heta yoghurtröran var inte fel.
Och en kall öl.

Idag skall det bli Janssons Frestelse.

Idag har jag tänkt mig att fortsätta mina självstudier i den ädla konsten att lära mig äta mat som har personnamn. Sist var det Korv Stroganoff som jag lagade och resultatet kan läsas på annan plats på denna blogg. Idag tänkte jag prova på att laga Janssons Frestelse. De Janssons jag ätit tidigare har aldrig frestat mig skall jag erkänna. Men jag skall lära mig; att tillaga det och att göra mitt bästa för att faktiskt tycka om det. Vi får se. Rapport här senare idag.

Storstädning:

En här boende 20-åring har städat sitt rum:

Vad heter maten:

Av någon outgrundlig anledning så tycker jag att maträtter som har något personnamn, Biff Rydberg, Jansons Frestelse m.fl. inte tillför mig någon som helst kittling när det står på menyn; snarare tvärt om, det kan få mig att tappa aptiten hur vrålhungrig jag än är. Ärligt talat, kan någon ärligt och uppriktigt titta mig i ögonen och säga "Gud så gott det skulle vara med Biff a la Lindström nu". Men hur är man skapt om man kommer på att man skall blanda ner tärnad inlagd rödbeta och tärnad ättiksgurka i färsen? Och Flygande Jakob? Han flög förmodligen inte så långt. Överdrivet många passagerare hade han nog inte med på flygturen heller.

Och om han nu hade det så valde de nog att flyga hem med någon annan. Och så finns det Korv Stroganoff, någon slags spin-off till Biff Stroganoff som heller är något att beställa in om man är på lokal eller öda sin tid på i sitt egna kök. På Common har det vid flera tillfällen diskuterats Korv Stroganoff och Caro, som ÄR duktig på att laga mat, har alltid hävdat att Korv Stroganoff är gott om man har rätt råvaror och lagar till det på rätt sätt. Någon har oxå sagt att man behöver inte följa recept som man hittar på nätet eller i kokböcker ordagrant utan fixa lite som man vill. Så det har jag gjort. Jag har lagat Korv Stroganoff, anpassat efter hur jag jag tycker att det skall vara. Så här gjorde jag:
Jag bytte korven mot fläskfilé. Det tyckte jag var en bra idé... och så drog jag ifrån och la till, ungefär så här:
Fläskfilé
Skärbönor
Gul lök
Vitlök
Grön Chili
Röd Chili
Chilipasta med olja
Söt chilisås
Thailändsk BBQ-sås
Pasta Penne
Jag kokade pastan så som jag alltid gör, nästan al dente. Skivade fläskfilén i lagom tunna skivor och stekte i chilipastan. När filén fått färg på båda sidorna hällde jag i BBQ-såsen och lite söt chilisås så det fick puttra någon halvminut. Då var det dags för 5 grovt skivade stora vitlöksklyftor, champinjonerna, den grovt klyftade gula löken, den strimlade chilin och skärbönorna att göra filén sällskap. Och så åkte pastan ner; för att få koka färdigt under locket i någon minut. Det blev himla bra; Korv Stroganoff behöver inte vara så trist som det låter. Har jag nu förstått. Någon dag skall jag göra en Sjötunga Walewska. Men aldrig att jag sätter tänderna i en Magnum...

-10 kg innan året är slut:

92 kg. Det betyder att jag gått upp ett par kg sedan semestern. Vilket innebär att jag misslyckats i min föresats att hålla min vikt. Så nu skall det bli andra bullar. Eller rättare sagt, inga bullar alls. IOFS är det inte mycket av den varan i min mun. Så i fortsättningen blir det bot och bättring, rapporter här med jämna mellanrum. Idag väger jag 92,2 kg och jag skall vara nere i 82 vid årsskiftet. Lovar.

Stor-röjjet idag.

Det är inte klokt vad med saker man samlar på sig. Idag har jag rensat ut och slängt hur mycket gammalt junk som helst. Men det märks inte; det verkar vara som pesten, det förökar sig och blir bara mer och mer. Men nu återstår bara ett vitrinskåp. Modell IKEA slutet på 80-talet. Princip tror jag serien heter. Har försökt att skänka bort det utan att lyckas. Jag hade inte heller velat ha det... nu åker det i containern.

Saker man inte gör ofta:

Jag har roat mig med att lägga patiens. Med en kortlek. Det finns faktiskt en sådan i det Hultmanska Residenset. Det var en ovanlig känsla.

En bussförares bön:

Gode gud i himlen, hjälp mig komma ihåg att idioten som tvingade mig till att tvärnita för att inte förvandla hennes Opel Corsa till en platt plåtskiva är en ensamstående mamma som slitit i 9 timmar och hade bråttom för att hämta små barn på dagis, laga mat, tvätta, läsa saga och mysa en stund med sina små barn.

Hjälp mig komma ihåg att den piercade, tatuerade och ointresserade unge mannen i snabbmatrestaurangen som inte klurade ut att ge rätt växel tillbaka på en hundralapp är en stressad 20-årig student som oroar sig för kommande tentor och om pengarna från CSN hinner komma innan hyran skall betalas och om han kommer att skramla ihop tillräckligt med poäng så att han kommer att få studiemedel nästa termin också.

Påminn mig, o store gud, att den trashank med den vettskrämda blicken som ville ha en tia är så fast i skiten att det är bortom min begreppsvärld att jag inte begriper.

Hjälp mig att inse att det gamla paret, som behöver 5 minuter på sig för att ta sig över gatan, njuter av varenda sekund de har tillsamman eftersom provsvaret som doktorn kom med förra veckan fick de att inse att ett långt liv tillsammans snart är över.

Ge mig förmågan att ta lång tid på mig innan jag dömer, ge mig styrkan att bli snabb att förlåta och utrusta mig med tålamod, empati och vidsynthet.

Amen

Ledig idag:

Om man är ledig så här mitt i veckan och det är regnigt, grått och trist, tja, då kan man ju ägna sig åt lite sälskapsspel. Bingo är ju himla skoj. Typ.

Försäkringskassan:

FK är en tummelplats för idioter och vansinniga kärringar. Här kommer ytterligare ett bevis på detta påstående:

Läs Aftonbladets artikel här!

För egen del är jag drabbad på så sätt att de inte anser att jag skall ha bidragsförskott för Johanna; enbart för Alexander... Med motiveringen att de inte kan se någon anledning till det. Inte heller bostadsbidrag. Detta ärende är har valsat genom hela FK. Jag blev uppmanad at klaga hos JO.

Det blir blir spännande att få ta del av det resultatet. Under tiden fortsätter det att dyka upp sorgliga historier i tidningar om hur oskyldiga människor behandlas godtyckligt av FK och dess minst sagt inkompetenta personal.

Lars Hultman has invited you to join Kiva!

Hello!

Hi!

I just made a loan to someone in Philippines using a revolutionary new website called Kiva (www.kiva.org).

You can go to Kiva's website and lend to someone across the globe who needs a loan for their business - like raising goats, selling vegetables at market or making bricks. Each loan has a picture of the entrepreneur, a description of their business and how they plan to use the loan so you know exactly how your money is being spent - and you get updates letting you know how the entrepreneur is going.

The best part is, when the entrepreneur pays back their loan you get your money back - and Kiva's loans are managed by microfinance institutions on the ground who have a lot of experience doing this, so you can trust that your money is being handled responsibly.

I just made a loan to an entrepreneur named Rosie Parica's Group in Philippines. They still need another $75.00 to complete their loan request of $825.00 (you can loan as little as $25.00!). Help me get this entrepreneur off the ground by clicking on the link below to make a loan to Rosie Parica's Group too:

http://www.kiva.org/lend/179058

It's finally easy to actually do something about poverty - using Kiva I know exactly who my money is loaned to and what they're using it for. And most of all, I know that I'm helping them build a
sustainable business that will provide income to feed, clothe, house and educate their family long after my loan is paid back.

Join me in changing the world - one loan at a time.

Thanks!

---------------------------------------------------------
What others are saying about www.Kiva.org:

'Revolutionising how donors and lenders in the US are connecting with small entrepreneurs in developing countries.'
-- BBC

'If you've got 25 bucks, a PC and a PayPal account, you've now got the wherewithal to be an international financier.'
-- CNN Money

'Smaller investors can make loans of as little as $25 to specific individual entrepreneurs through a service launched last fall by Kiva.org.'
-- The Wall Street Journal

'An inexpensive feel-good investment opportunity...All loaned funds go directly to the applicants, and most loans are repaid in full.'
-- Entrepreneur Magazine
Check it out!
https://www.kiva.org/register?_isc=8a2afd32-34dd-11df-982e-003048cee2ae&_te=inu

Om den ädla konsten att söka ekonomiskt bistånd hos Soc.

"På bergäran" kommer här den sanna historien hur det gick till när jag sökte ekonomiskt bistånd hos Soc. SDN Högsbo vintern 2005-06. Och varför jag var tvungen att göra det.

Det började med att min äldste son, A, blev sjuk i mars 2004 på sin 14-årsdag. Det visade sig att han råkat ut för en kronisk sjukdom som kom att förändra våra liv. Efter att ha varit hemma, jag fick bl.a. VAB för honom t.o.m. han fyllde 16 så att jag kunde vara hemma så mycket som han krävde. Jag slutade samtidigt, på min egen begäran, ett fast arbete på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Jag hade kommit till en punkt då jag insåg att en omstart var tvungen. Det var nu problemen började.

Arbetsförmedlingen, som tillsammans med A-kassan, idkar myndighetsutövning gjorde detta till fullo. Arbetsförmedlingen såg nämligen till att A-kassan, (Kommunals A-kassa) drog in min ersättning eftersom jag inte hade varit på en informationsträff som jag blivit kallad till. Det visade sig, efter 6 månader, att de aldrig hade skickat någon kallelse till mig om denna träff. Såjag blev utan ersättning. Länge. Så det blev till att förlita sig på vänner som kunde ställa upp med handlån, en reko hyresvärd som lät mig vänta med hyran eftersom jag bara hade lite VAB-pengar som trillade in. Jag lovar, det var inte många kronor som fanns i detta hemmet när allt var betalt. Och med en sjuk och ledsen son, som såg sin idrottsintresse och sitt tränande slås i spillror var det inte så kul, jag minns särskilt ett tillfälle när vi var på väg till Östra Sjukhuset och han frågade om han kunde få en tidning, det var en sporttidning som kostade 50:- och jag hade inte så mycket pengar att spendera. Det har tyngt mig mycket. Jag såg hur ledsen han blev. Som tur var fick han tidningen av min mamma.

Jag var sålunda tvungen att söka ekonomiskt bistånd hos Soc. Inget som jag skäms för alls. Har jag varit med och betalat skatt så borde jag få möjligheten att ta del av det sociala skyddsnätet när det behövs. Gå inte på den lätte, var inte lika naiv som jag var. För det går inte. Jag fick veta, av min handläggare och dennes kollega, att jag fick skylla mig själv; om man säger upp sig från sitt arbete så får man faktiskt skylla sig själv. A är så stor att han inte behöver ha någon hemma när han är sjuk, fick jag veta. Jag fick oxå höra att de tyckte det var konstigt att Försäkringskassan godkände VAB tills dess att A fyllde 16. Så någon ekonomisk hjälp var inte att räkna med. Vid det här laget hade jag blivit inofficiell svensk mästare på att leva på ingenting, att förvandla lågprisjunk till festmat. Det finns inte en affär i stan som jag inte har varit i för att kolla efter "Kort datum-halva priset"-varor. Jag fick vända ut och in på hela mitt liv; redogöra för varenda peng som kom in på mitt konto varje gång jag var på Soc. Ta med kopior på bankkontoutdragen m.m. Och varje gång blev det avslag. Utom en gång. Det var 10 dagar innan jul; Min handläggare tyckte att eftersom det snart var jul så gav han 720 kronor så att jag skulle kunna köpa mat till A. Och han skickade en avi att lösa ut hos Kassaservice. Han hade lagt till den avgiften som Kassaservice tog, så jag fick 720 kronor. Att jag dessutom har två barn till togs det aldrig någon hänsyn till.

I slutet på februari 2006 hände det som fick mig att inse att jag är rökt och att jag inte vill ha med Soc att göra över huvud taget. Jag ställde nämligen min handläggare och dennes kollega mot väggen; "Är det så här det svenska sociala skyddsnätet är tänkt att fungera?" Svaret kom efter att de skruvat på sig lite... "Vi har regler och direktiv... hade du hetat Mohammed så hade det inte varit några problem, vi har fått de direktiven att vara restriktiva mot vissa grupper och vara lite mer generösa mot vissa andra grupper". Där fick jag så att jag teg. Jag hade igen tjock svart mustasch, inget stort svart skägg och jag har ett namn som klingar svenskt. Så jag lämnade, chockad, Soc och lovade mig själv att aldrig mer ens tänka tanken på att ligga samhället till last. Och jag lovade mig själv att inte bidraga med mer till samhället än det minsta möjliga som jag är skyldig att göra. AF gav senare med sig och jag fick mina pengar som jag hade rätt till. Men resan dit var lång och plågsam. Men lärorik. Mycket lärorik. Så heter du inte Mohammed, då har du svårt att räkna med samhällets stöd.

Detta är första gången jag nämner detta. Tack till dig bloggare för att du fick mig att skriva det här. Och nej, jag tänker inte tala om namnen på de handläggare som jag hade. Men jag kan i alla fall säga att de var riktiga kräk. Precis som de politiker som dikterade villkoren som styrde arbetet på Soc.

KLM, del 6

Har fått e-post från KLM, där de förklarar att de svarar alltid inom 21 dagar efter att de fått in någon skrivelse. Om man räknar med att det tar 3 dagar för ett brev skickat från Göteborg att nå Paris och sålunda 3 dagar att skicka det hit så borde jag få ett svar på måndag. Senast. Det blir spännande.

Bokningsbekräftelse!

Kom idag, bokningsbekräftelsen på lägenheten i Bang Kwai. IOFS andra våningen. Men det är OK. 4200:- för 6 veckor! Me like!

Det går visst:

Det finns folk som påstår att det inte går att lyssna på Spotify och SMSa samtidigt med iPhone. Dumheter.

Anmälan mot FK:

Nu har jag, efter många om och men, äntligen fått iväg min anmälan till JO (Justitieombudsmannen).
Bakgrund: jag ansökte hösten 2008 om bidragsförskott för Alexander och Johanna samt bostadsbidrag. Detta gjorde jag när Barnen "skrev" sig här hos mig. Av någon outgrundlig anledning ansåg FK att de inte bodde här ändå så beslutet blev avslag. det blev till att bestrida. Men det skulle jag inte ha gjort. Har FK väl en gång bestämt sig hur saker och ting förhåller sig så skall man inte som medborgare vara obstinat. Så det blev avslag även på bestridandet. Nu kunde jag ju ha nöjt mig med detta om det inte var så att en käck glad herre på FK, vid namn Holm, hade snavat över Alexanders handlingar. Så 8 månader efter ansökan ringer det på min telefon och herr Holm meddelar att det nog har blivit något tokigt med min ansökan om bidragsförskott och efter några minuters pratande så var det hela klart; Alexander fick sitt bidragsförskott retroaktivt. Men det visade sig att herr Holm inte hade någon som helst aning om var Johannas handlingar befann sig och inte heller handlingarna om bostadsbidraget. Det skall han IOFS inte lastas för.
Jag ringde återigen till FK för att försöka klura ut varför det hade blivit som det blev med Johannas ansökan och bostadsbidraget. Men jag kunde lika gärna prata rakt ut genom fönstret. Efter lite slussande fram och tillbaka mellan diversa tjänstemän och lite brevkontakter fick jag till slut ett brev som förkunnade att ärendet var avslutat och om jag var missnöjd skulle jag göra en anmälan till JO. Men innan jag hamnat här har jag på nytt sökt bidragsförskott för Johanna och bostadsbidrag. Vilket beviljades. De handläggarna som tog sig an detta var också lite förundrade över att jag inte fått när jag först ansökte. Så nu har jag gjort en anmälan till JO; jag förväntar mig att JO dömer till min fördel och FK åläggs att retroaktivt betala ut det bidragsförskott och bostadsbidrag som har uppenbart har rätt till.
Håll tummarna!

KLM, del 5

Nu har det gått lite drygt 3 veckor sedan jag skrev till Det Kungliga Holländska Flygbolaget KLM med synpunkter på hur personalen beter sig mot sina kunder eller passagerare om man nu hellre vill använda det uttrycket. Ombord kallas man för PAX, vilket visar med all önskvärd tydlighet vilken status man har ombord...
Jag brukar aldrig skriva eller ringa till något företag om jag jag känner mig felbehandlad, blivit otrevligt bemött eller på annat sätt känt mig ovälkommen. Men personalen ombord på hemresan från Bangkok med KLM 878 onsdagen 10 januari går utanpå allt jag upplevt tidigare under resor. Eller bemötande från personal, oavsett branschtillhörighet. Jag skickade, på inrådan av KLMs personal på Landvetter Flygplats, ett brev via http://www.klm.com/travel/se_en/index.htm och fick snabbt en kommentar från Öyvind Jensen som är någon sorts klagomålsutrensare; skicka ett vanligt brev och så fick jag en adress till Paris "nånting"... det första som slog mig var att om Det Kungliga Holländska Flygbolaget sätter en norrman att hantera klagomål, klagomålen skall skickas till en adress i Paris... då är det hur säkert som helst att det brevet försvinner. Så jag konsulterade återigen KLMs personal på Landvetter Flygplats: "jodå, du kan skicka det brevet till den adressen i Paris, vi har centraliserat den enheten til ett ställe." det är nog inte klagomålshanteringen som är koncentrerad till Paris, det är nog KLM/Air France sophantering som finns där. Jag roade mig oxå med att i brevet skriva att jag inte vill ha detta ärende liggande utan ett svar senast 12 mars vore på sin plats. Då skall de haft tid att prata med personalen den aktuella flighten och hinna författa ett litet brev eller e-post.
Jag hoppas innerligt att det inte finns någon som är så otroligt naiv och tror att KLM har hört av sig. Bra, för det har de inte gjort.
Vilket får mig att inse att jag är torsk, blåst och dum i hela hövvet eftersom jag gick på den lätta; att skicka ett snigelbrev till en adress i Paris...
Nu lägger jag ner detta, konstaterar och erkänner att jag är dum i hela hövvet.
Och jag står fast vid min åsikt, dra åt helvete med er, i mina ögon är ni blåklädda jävla kräk jag inte vill ta i med tång ens.

Jag bara väntar på att få ett skadeståndskrav på mig för att jag har en KLM-logga i detta inlägg.

Hemma med ond hals

Det blir inte många knop idag, jag har laddat med lite film bl.a. Och slösurfar lite- jag hittade detta lilla skojiga tidsfördriv: http://got.webtrak-lochard.com/ där man kan följa flygtrafiken ovanför sin hemort, få
information om vad för flygplan som befinner sig i luften, vart de är på väg och sist men inte minst, hur långt från mig är planet? Nördigt? Javisst. Men lite trevligt tidsfördriv är det i alla fall.

Saxat från Peter Englunds Blogg

Det är väl inte så svårt:

"Ställd inför nyheten att de extremistiska hoten mot Lars Vilks uppenbarligen börjat röra sig från ord till handling, finns det bara en sak att göra: att ta avstånd från den här fanatismen – utan glidningar, utan reservationer, utan relativiseringar och utan på skruvar ställda förbehåll – och ställa sig på den hotades sida.

För en gång skull kan jag säga så här: det hela är mycket enkelt. Att tysta Lars Vilks handlar i förlängningen om att tysta oss alla. Om hans konst kan vi alltid diskutera. Om hans rätt att utöva den – aldrig."

PETR ENGLUNDS BLOGG

Det är ett tag kvar:

Idag fick jag tag i Gaew, käck glad thailändska som jag inte pratat med sedan i somras. Men jag rotade igenom alla telnummer och fick tag på henne. Hon var ju i England när jag var i Bang Kwai i januari.
Och hon fixade ett Condo snabbt och lätt till ett bra pris för januari nästa år; 14/1 - 22/2. Tack för det, slippa bo på hotell denna gången. Skall bli skönt.
Gul blipp: Beach Garden Hotell, mest prisvärt i Bang Kwai
Orange blipp: Restaurang Mermaid, bäst mat i Bang Kwai
Blå blipp: Cindys salong, bäst när det gäller hår, manikyr, pedikyr och massage
Röd blipp: Condo House, lägenheter att hyra. På stranden med utmärkt läge på stranden.
Grön blipp: Garndas, massage, zonterapi, aromaterapi.
Svart blipp: Beach Terrace. Hotell och bra mat.

Hittat i en tidning:

På vårdcentralen bläddrade jag i en annonsbilaga, det kan ha varit dagens GP. Det handlade i alla fall om höghastighetståg, någon sorts infokampanj från diverse tågtillverkare, kommuner, högskolor och universitet som ligger i den tänkta höghastighetsjärnvägens närhet. Inget fel i det, snarare tvärt om; snabba tåg är ju verklighet i många länder nu men i Sverige är det långt borta. Mycket långt borta. Om jag under min livstid skall få åka snabbtåg så får jag bege mig till Bryssel för att där i så fall kliva på ett TGV-tåg.
Det är nog det som ligger närmast till hands. Personligen tycker jag att det är oerhört trist att det inte satsats på det detta för länge sedan. Men i bilagan fanns en bild som på sätt och vis var mer intressant än alla andra bilder, det var den som Bollebygds kommun hade i sin annons; Ett Briotåg! Det är ju egentligen briljant! Bollebygds kommun visar med all önskvärd tydlighet var någonstans i stadiet av utvecklingen av höghastighetsjärnväg Sverige befinner sig. Och jag tror Bollebygd har rätt; tågen som kommer att passera Bollebygd i fortsättningen är just inget annat än tåg som harvar fram i en snitthastighet som gör att folk kommer att fortsätta åka buss eller bil mellan Göteborg och Borås. Tyvärr. Och likadant kommer det nog att se ut i övriga delar av landet oxå, X2000 kommer nog att få vara kung länge än. Häftigare än så blir nog inte svensk järnväg. I alla fall inte de närmaste 20-30 åren.

På Frölunda Sjukhus

CT-tjofräsen. Nu visade det sig att de inte hade tagit något
Kreatininprov på labbet. Det skulle farbror doktorn ha ordinerat. Nu
svor den käcka glada personalen en smula och mumlade något om "inte
första gången, att de aldrig lär sig...". Varpå de gjorde sin
undersökning men förmodade att jag nog skulle bli tvungen att komma
tebax...

En annan pikant detalj är det faktum att de olika
vårdinrättningarnas patientsystem fortfarande, 2010, inte kan
kommunicera med varandra; provsvaren som är analyserade på
Sahlgrenska kan man inte ta del av på Frölunda Sjukhus 5 km bort. De
var tvugna att ringa till Vårdcentralen för att få ta del av
provsvaren. Alla som försökt att ringa och få prata med en
vårdinrättning vet hur svårt det kan vara.

20 år går otroligt fort

Idag var Alexander och jag ute och firade hans 20-årsdag. Han fyllde IOFs igår men av olika anledningar fick det bli idag. Och italienskt blev det, Pasta e Contorni om är min favvoitalienare. Vi hade en mycket trevlig kväll och maten var mycket bra. Som vanligt. Rejäla portioner och mycket vällagat.
Det blev vitlöksbröd, sallad och pescatore. Inget att klaga på alls. Ett besök här rekommenderas

Visste vi väl redan!

KOLLA DENNA BILDEN!

Nej, jag är naturligtvis inte medlem.

Om vargen

EXPRESSENS ARTIKEL

Jag är lekman på området men jag tycker ändå att Andreas Carlgren är rätt ute. Det måste finnas plats för en vargstam i Sverige. Om det nu är så att de vargar som finns river boskap så är det rimligt att djurbönderna får ersätning för rivet boskap. Jag tycker att vi kan unna oss en välmående vargstam. Och lodjursstam.

Hämtat från idg.se

På post i Arvidsjaur

KLM, del 4

Idag har KLM hört av sig igen. Enbart för att meddela att de inte har
något att säga förrän jag har framfört vad det är vad jag inte
är nöjd med.
Om man är så fullständigt oduglig att man inte ens klarar att köra
en skottkärra med koskit framför sig då kan man i alla fall kvala in
hos KLM

Skickat från min iPhone

KLM, del 3

Att jag åkte med KLM till Bangkok beror på att jag blev ombokad från
Malaysia Airlines; de ställde in sin linje från Stockholm till Kuala
Lumpur och eftersom Malaysia Airlines och KLM är "kompisar" så blev
det naturligt att jag blev ombokad till just KLM. En lustig detalj i
sammanhanget är att jag fick 965:- tillbaka av biljettpriset kan väl
förklaras som ett "plåster på såren" i förskott...

Skickat från min iPhone

Fika

Calle och jag meckade semla.

Ett par minusgrader, ingen nederbörd sedan lördags kväll. Men vi kör med väderursäkten ett tag till. Västtrafik borde betala resenärerna 500 spänn i månaden för att folk skall åka i regionens kollektivtrafik.

KLM, del 2

Idag har Herr Öjvind Jensen, Customer Relations Officer på KLM, offrat tid på att besvara mitt brev till KLM (Claim No4220298001). Inte illa. Först konstaterar jag att KLM har anlitat en norrman som klarade av att läsa mitt brev som var skrivet på svenska och förstå innebörden av vad jag skrev. Men det hjälper tyvärr inte mig. Jag uppmanas att skriva en formell "besvärsskrivelse" till en postadress i Paris. Men, jag förstår inte. Av KLM-personalen på Landvetter blev jag instruerad av var på KLMs hemsida jag kunde hitta ett onlinedokument att fylla i. Så formelt har jag ju faktiskt gjort en anmälan och fått ett ärendehanteringsnumer. Vad Öjvind Jensen egentligen säger till mig är: "skicka ett brev till nedanstående adress, så ser vi till brevet försvinner." Så lätt parerar KLM den sladden. Tror dom. Det funkar inte att skicka ett svarsmail til mig med en avsändaradress som heter någonting i stil med "do-not-reply@..." Jag ger mig inte. Jag tycker det är dålig stil... men ni vet vad jag menar!

Försäkringskassan, del 1

Idag kan man läsa på expressen.se hur man effektivt har jagat fuskare och dragit in pengar som man har betalat ut till personer som, medvetet eller ej, har fått pengar från försäkringssystemet som de inte har varit berättigade till. Det är ju bra. För det är ju dina och mina pengar. Och de pengarna skall ju användas till det som som reglerna har stipulerat. Men vem skall då driva jakten på Försäkringskassan när de inte gör som de är ålagda? Vem skall driva jakten på Försäkringskassan när deras godtycke råder över gällande lagar, regler och praxis. Frågar ni mig om jag är med i drevet så är svaret JA! Jag skall gå i främsta ledet i jakten på de hos Försäkringskassan som gör som de själva tycker för att det är bekvämt och tar kort tid.
Bakgrund: hösten 2008 sökte jag på nytt underhållsstöd/bidragsförskott för mina 2 äldsta barn som är mantalsskrivna hos mig och som stadigvarande bor hos mig. Jag ansökte också om bostadsbidrag. Men av någon outgrundlig anledning så fick jag avslag. SÅ jag överklagade. Det är nu som den sorgliga men inte desto mindre sanna cirkusen börjar. Jag får bara underhållsstöd/bidragsförskott för mitt äldsta bar. Det tycker Försäkringskassan räcker. Så det blir avslag igen när jag överklagar. Efter telefonsamtal med med Den Ansvariga Handläggaren får jag efter ett par dagar ett brev som förklarar att ärendet är avslutat hos Försäkringskassan och är jag inte nöjd så får jag överklaga till JO! Detta är en del av Det Svenska Systemet. Den som säger att han är stolt över detta borde ta sig en funderare.

Nu skall jag jaga Försäkringskassan. Lovar. Jag är milt sagt trött på Det Svenska Systemet.

Knäpp på näsan!

Då blev jag knäppt på näsan av arbetsledningen. Igen. Men vem bryr sig? I alla fall inte jag. Får allt mer svårt att ta de på allvar...



Bakgrund: vi har en buss som skal avyttras, den faller för ålderstrecket. Så jag brukar skoja lite med att "varför får jag inte köra 203:an?" Men nu gick jag lite för långt, jag hade 25 minuters paus på Landvetter flygplats och tog några bilder med min mobilkamera på 203:an som råkade befinna sig där. Och skapade en grupp som heter '203' på Facebook, mest på skoj och för mina kollegor. Det skulle jag inte ha gjort, det är nämligen inte tillåtet att göra privata saker på sin arbetstid. Så är det. Så i morgon när jag kommer tillbaka till jobbet, jag är ledig idag, får jag väl be chefen om ursäkt och be honom att dra 5 minuter av min lön. Jag lovar, jag skall aldrig mer vara så dum. Lovar...

Om att flyga med KLM:

Nu har det gått ett par dagar sedan jag kom hem från min semester i Thailand. Hemresan från BKK till Amsterdam blev en uppvisning av KLM hur man INTE beter sig. Eller det är kanske så man skall bete sig. Oavsett, hade jag uppträtt så mot mina kunder hade min chef sett till att jag fått hela röven full av fötter. Och jag hade varit värd varenda spark. Lovar. Här är historien om hur personalen beter sig ombord på KL 878 från BKK till AMS 2010-02-10.



Calle och jag hade bokat 22J (Calle) och 22K (Jag). 22H var bokad av en kvinna som, när vi gick ombord, redan satt på sitt säte. Det visade sig senare att hon hade makt över personalen ombord. Nu börjar en cirkus som jag aldrig sett maken till. Först skall jag erkänna att jag har aldrig haft KLM som någon favvo bland flygbolagen. Milt utryckt. Jag skall också erkänna att resan från Amsterdam till Bangkok en månad tidigare var en positiv överraskning. Känslan av god service försvann innan vi hann lämna gaten på Suvernabhumi Airport i Bangkok.
Kvinnan som satt ytterst på vår rad, säte 22H, visade sig vara en gammal KLM-trotjänare av rang som personalen slickade i röven, bokstavligen. Det började med att jag bad om att få en kudde, den som låg på mitt säte var ett vit tunt stycke tyg med någon oidentifierbart tyg i, ca 2 cm i tjocklek. Den blåklädda rövslkickaren hade naturligtvis inte tid med att ge mig en kudde utan förklarade att jag fick vänta till efter take off. Jaja, det kan jag överleva. Varpå den blåklädda försvann in i köksregionerna för att återkomma med ett glas, inte ett sådant där tunt plastskräp som man brukar få i tristklass, utan ett riktigt glas, med vitt lagom kylt vin, av imman på glaset att döma, samt lite snacks. Det faktum att damen på 22H redan hade blivit förärad med 2 riktigt kuddar stärkte inte min uppfattning om Den Blåklädda rövslickaren. I alla fall inte i positiv bemärkelse. Nu hade ryktet börjat sprida sig bland de blåklädda; en som verkligen är värd att slicka i röven sitter på 22H, skynda er. Och De Blåklädda Rövslickarna vällde in. Priset togs av en kvinnlig Blåklädd Rövslickare med 4 streck fastsydda på kavajärmarna som, för att rikigt markera sin dyrkan, börja att pussa på 22H. Nu tyckte Calle och jag att det hade gått för långt. Jag påpekade att jag hade bett om en kudde och fick till svar "Vi har inte tid mad att springa med kuddar nu" och "du har redan en kudde" och pekade på den vita trasan som jag hade i handen. Jag kanske skall påminna om att vi fortfarande stod kvar vid gaten... nu hade jag tröttnat på rövslickandet. Jag tryckte på den lilla käcka glada knappen som i normala fall skall göra personalen uppmärksam på att någon av passagerarna är i behov av något. Men icke, de Blåklädda Rövslickarna fortsatte med sitt äcklande för 22H som nu hade degraderats från äldre kvinna till eN motbjudande skrynkig KÄRRING med alldeles förmycket billigt tingeltangel på sig och som faktiskt borde inse att hon inte är 25 år längre... Strax dök 4-streckaren upp igen och jag påpekade att jag oxå kunde tänka mig att när hon ändå skulle hämta en kudde till mig kunde hon oxå servera ett glas vin och samma sorts snack som Russinet på 22H hade fått. Men det räckte med ett hånleende som svar.
Nu var det dags för att lämna gate och taxa ut till rullbanan. Det flöt på fint men vi kännde späningen och disharmonin från Russinet som förmodligen ansåg sig vara lite förmer än Den Vanlige Resenären allmånhet och 2 Budgetresenärer från Sverige i synnerhet. Men skam den som ger sig.
Efter 20 minuter i luften böjade det röra på sig, De Blåklädda Rövslickarna fortsatte sitt lämmeltåg till Russinet på 22H. Men någon kudde såg jag inte till. Tyvärr insåg väl De Blåklädda Rövslickarna på sig att de hade 400 passagerare till ombord att servera lite vin och mat till så det blev lugnt ett tag. Men ingen reagerade på att jag tryckte på Flight Attendent-knappen. Till slut uppenbarade sig en liten fjant, oxå han tillhörande De Blåklädda Rövslickarna, dock hade han inte visat sig innan, med en liten vagn med förfriskningar. Och nu, kära läasare av denna blog, följer en uppvisning i Costumer Care jag aldrig sett maken till. Mina damer och herrar, detta går utanpå allt jag upplevt; jag påtalar för den fjunige yngligen att jag bett om en kudde ända sedan jag kom ombord och att hans kollega lovat mig en. Och nu visar Den Fjunige upp en helt ny dimmension av servicekänsla. Detta fick Calle och mig att fullständigt tappa fattningen, vi blev stumma av hänförelse; på andra sidan gången har Den 4-strackade ett litet kontor som är dolt av ett draperi... Den Fjuniga, som insett att Det Skrykliga Men Betydelsefulla Russinet (Som nu förmodligen insett att hon verkligen är så mycket förmer än oss) sitter där böjer sig ner mot henne för att visa sin vördnad, samtidigt som de utbyter några ord - för han sin ena hand mot draperiet för att liksom visa omgivningen att han famlar efter en kudde samtidigt som har tar en av Det Skrynkliga Russinets kuddar och GER TILL MIG!!! Otroligt. Det är nu jag inser att jag är blåst, torsk. Stenjävlablåst torsk. Jag fick Russinets kudde under sken av att han fiskade upp en kudde från Den 4-sträckades lilla bås! Fattar ni? KLM, det statliga holländska flygbolaget! KLM, flygbolaget från landet där man har en synnerligen liberal syn på knark och knarkandet. Nu insåg Calle och jag att vi satt i hissen. Detta var, vi har rest en en hel del, bortom allt vi upplevt tidigare. OCh då har vi även flugit med SAS. Nu gav vi upp. jag hade Det Skrynkliga Russinets kudde och skulle hålla käfften. Och det gjorde jag. Jag varken åt eller ens brydde mig att kommentera det vidriga klägg som De Blåklädda Rövslickarna hade mage att servera. Jag petade in proppar i öronen, meckade en bindel för ögonen och sov tills dess att det skulle serveras frukost.




Då började en av De Blåklädda Rövslickarna att rycka och slita i Calles stolsrygg för att han skulle fälla upp rygstödet. DÅ kunde jag inte tiga längre, jag sa till Den Blåklädda Rövslickaren att "stolsryggen är så långt uppfälld det går, det är vanlig fucking KLM-standard..." stolsryggarna var inte riktigt i linje i uppfällt tillstånd. Hon dröp av. Sedan höll jag käften. Calle med. Vi lovade varandra att klarar vi resan med Knarkgänget från Amsterdam till Göteborg helskinnade och med livet i behåll så blir det sista gången med KLM. Det lovar jag. Dra åt helvete med er ni Blåklädda. För mig är ni i fortsättningen en hoper kräk jag inte vill ta i med tång ens. Lovar.

Bilder:
Översta bilden: 12 timmar i luften, var är skärmen så man kan titta på en film?
Nedersta bilden: Fly Excellent. Thai till BKK. Utmärkt service. Inget tjafs, inga blåklädda.

Jay Leno:

Doktor Murray har åtalats i samband med Michael Jacksons död. Han kan få fängelse och förlora läkarlegitimationen. Det skulle vara en sjukvårdsreform bara det.

Hemma igen!

Hemma, uppdaterar dagbok.

torsdag 25 mars 2010 Göteborg, Sverige

Kära dagbok!

3 dagar innnan Calle och jag skulle åka hem tittade vi på varandra och sa exakt samma sak som vi alltid har sagt: vi skulle ha en vecka till här. Så är det.
Vi har lärt känna en hel del nya människor och inte minst, lärt oss en hel del nytt om de människor som vi kännde, eller trodde att vi kännde.

BKK Som vanligt. Men lite varmare i år.
Silom Road: Kvinnan vid BTS Sala Daeng som serverar Sticky Rice med mango och tjock kokosmjölk.

From Thailand januari 2010

Högsta (3 OnNutter) betyg. Värt en resa. OM NOM NOM NOM varje kväll.,
Siam Center: Crocs-butiken på plan 3. 
Fotmassagen på Asok. 
Foodcourten på Siam Paragon. Där är det ett jävla liv, men vi hittade en kvinna som lagade en gryta med cury, kyckling och potatis. Jag beställde en portion som efterrät! OM NOM NOM NOM.
Hotell Beach Garden:

From Thailand januari 2010

var uppriktigt glada över att se oss igen. Normalt så lämnar gästerna lite dricks till personalen när man checkar ut. Vi fick presenter av personalen! Fantastiskt ställe. Skall ni till Hua Hin/Cha Am så skall ni bo här. Mer prisvärt finns inte. Bättre personal finns inte. 
Cindys Massage: härliga unga kvinnor som jobbar och står i. Altid lika kul att träffa er. Och stort tack till M. för att jag fick disponera din MC

From Thailand januari 2010

till ett mycket bra pris under min semester. 
Mermaid: Mina favoriter när det gäller mat, dessa kvinnor jobbar i tvätten på Holliday in på dagarna och driver byns bästa restaurang på kvällarna. Ät här!
Egon & Anita: härliga lirare från Spånga som var här för 40:e året! Vi ses nästa år!
Gena: Nice outfit!

 vi ses oxå nästa år...

Allt var som vanligt toppen. Hela tiden, aldrig har jag upplevt att det varit så varmt denna tiden på året, en liten regnskur en morgon innan vi gick för att äta frukost. Alla var vänliga och tyckte det var trevligt att oss igen. Alla såg fram emot att få träffa oss nästa år... allt var perfekt...
...tills vi var ombord på KLM 878 från BKK till AMS. Helvetes jävla holländare. Må ni brinna i helvetet. Om ni inte kan lära er att uppföra er så kan nu väl i alla fall för helvete lära er att prata och inte låta som om ni har bundit fast tungan i taklampan. Jävla blåklädda kräk. Och då är det de positiva omdömena...

BTW, jag har redan bokat nästa års resa. 10/1 - 25/2 Naturligtvis med ett riktigt flygbolag.

Söndag kväll

Vi konstaterar att 30 dagar är för kort tid att vara här; tiden går för fort och det finns så mycket att göra, se och uppleva. Detta trots att jag har varit här så många gånger nu.
Vi känner att det är trist att åka härifrån; från alla glada, vänliga och trevliga thailändare i restauranger, affärer och inte minst på Beach Garden Hotel. Och alla käcka glada gäster som jag lärt känna genom åren. Men jag är tebax nästa år, samma tid... fan vet om det inte blir lite längre tid här då!

Cha Am Beach

Middag på den bra fiskrestaurangen på Cha Am Beach.

Törstsläckare

När det är satans varmt och den enda chansen och få känna att det fläktar lite är at ta en promenad på stranden. Det blev en tripp till Beach Terrace och en vattenmelonshake därstädes. Himla mums och iskalt.

I can has noms?

Sticky rice, mango och kokosmjölk.

Stranden

I Bang Kwai, lördag eftermiddag

Lördag 13.00

37 grader!

Semester

I det lugna sköna Bang Kwai. 7:e gången nu. Det blir garanterat fler
gånger. Att komma hit är som att komma hem.

Detta kunde jag ha tänkt på tidigare...

Att det är lätt att e-posta inlägg till bloggen från iPhone. Även
när man är på semester...

Lata dagar i Bang Kwai

Fredag 29/1

fredag 29 januari 2010 Hua Hin, Thailand

Kära dagbok! Fredag 29 janauri. Jösses vad tiden går fort... det har varit den vanliga lunken, sova, äta och ha skoj.... Trist bara att våra vänner från Hjo inte har poppat upp i år. Men det förstod vi nog att de inte skulle göra.
 Vi var på en 40-årsfest i måndags;

From Thailand januari 2010

hos Gena, som är syster till Cindy, fyllde 40 och ställde till med kalas i sin bar. Bakrus på thailändska skiljer sig inte så mycket från det man får någon annan stans. Bortsett från det faktum att man svettas lite mer här... Och så har det blivit lite utfärder till Cha Am, Hua Hin...
Jag hyrde en MC, tja, en Honda 80-kubikare. Det räcker för mig att köra omkring med. 
I morgon är vi bjudna på 50-årskalas men Calle tackade nej. Han fick nog av sådant i måndags... så han och Es åker nog till marknaden i Cha Am i stället. Vilket förmodligen är ett mycket vettigt alternativ...
Rapport kommer...
Vädret: Jag har aldrig varit med om att det varit så här varmt här denna tiden på året och enligt en av tjejerna i receptionen på hotellet är det rekordvarmt. Ca 36 grader på dagarna och runt 28 på kvällarna vid 22-tiden. Helt perfekt med andra ord

Sammandrag, tillbaka i Bang Kwai

Uppdatering, Samandrag lördag -onsdag

onsdag 20 januari 2010 Bang Kwai, Thailand

Kära dagbok! Lördag. Vi fick för oss att, som brukligt, ta tåget till Hua Hin men vi fick tji! Det var fullt på tåget. Första gången jag har varit med om något sådant. Så det blev till att ta en taxi till South Bus Station och buss till Cha Am. Det gick ju bra det oxå men lite trist ändå. Vi blev upplockade i Cha Am av ”Lappland”;

From Thailand januari 2010

vi ringde honom när vi var i Phetcahaburi. Lite pyrt att busschaffisen inte ville släppa av oss i ”Centrum” utan envisades med att köra oss till beachen. Men det löste sig, han fick köra tillbaka...
På Beach Garden är det som vanligt och fullbokat. Inte många turister, det är väl ett 15-tal som trängs runt poolen, mest thailändare som är här för konferens. Det är ju mest den kategorin som bor här. 
Vi tog en promenad till vår eminenta tvättant och lämnade in lite kläder för tvättning, vi åt mat hos de käcka glada kvinnorna hos Mermaid. May har slutat och blivit chef nånting på Marriott Courtyard. Nånting med restaurangdelen i alla fall, får väl knalla dit och prata med henne någon kväll. Es hade slutat hos Cindy, men jag hittade henne lite längre ner på gatan där hon hade ett annat jobb. 
Än större överraskning var att Yellow Restaurant var stängd! En skylt med uthyres hängde på en stolpe och alla inventarier var borta. Och massagesalongen var igenbommad. När vi sedan kom ner på stranden så visade det sig att de hade sålt hela verksamheten; hotellet, restauranerna, allt! Ari och Kiov hade flyttat till Finland för Kiov var gravid och Ari längtade tydligen hem, Gaew och hennes mamma hade åkt till England på obestämd tid. Så det kan bli. Det var det sista jag trodde. De hade ju så storslagna planer. Men det blir ju inte alltid som man tänkt sig här i livet.
Så fick jag strul med mitt mobila bredband, det har slutat fungera. Får ringa supporten i morgon.



Kära dagbok! Söndag. Slö och slapp vid poolen, det tar inte lång stund att komma in i det thailändska semesterlugnet... blev lite promenerande längs stranden, lunch på Little Shop och frukt i massor av våran käcka glada frukttant. Roligt att träffa alla trevliga människor igen, Och de undrar varför inte Susanne är med. Men det är hon tyvärr inte. 
Ringde supporten om mitt mobila bredband; det var inte dokumenterat att jag hade köpte det, inte heller var Calles SIMkort dokumenterat; vilket innebar att vi inte hade de korten!!! Och det fick oss att fundera över om killen i AIS-butiken trodde att han kunde blåsa 2 faranger... vilket han garanterat inte kan. Ber att få återkomma i detta ärende.



Kära dagbok! Måndag. Filminspelning på Hotellet. Men mest på stranden,. Hur mycket jox som helst; de har byggt ett utkikstorn a la Baywatch och har en massa folk som är statister som leker med badgrejer och det skall surfas på vågorna och solas.... himla kul att bevittna. Har varit och kollat lite där de har sitt kontrolljox med monitorer, och ljudgrejer. Under en presenning på stranden. Varmt som i helvetet är det men håller på från tidiga morgonen till solen går ner. Hela filmteamet bor tydligen på hotellet oxå. Det är en någon thailändsk dokusåpa. Och en liten detalj; en av de kvinnliga stjärnorna gör oxå reklam för mineralvatten för de spelar oxå in reklam för detta vatten i dokusåpamiljön. 
Var hos skräddaren på kvällen och lämnade in 2 skjortor som skulle ändras lite. Mat hos indiern som ligger granne med skrädderiet och sedan satt jag en stund och pratade med Ganda och Es innan Calle poppade upp efter sin fotvård/fotmassage. 
Fortfarande dött mobilt bredband.



Kära dagbok! Tisdag. Slö slapp och likgiltig hela dagen. Dock lyckades jag med konstsdtycket att masa mig upp till frukosten i svinottan (8.30) tillsammans med Calle. Det får inte bli någon vana...
Dagen flöt på med lång promenad på stranden i värmen, tack och lov så blåser det lite så att det fläktar en aning. Men det är inte mycket.
Idag fick vi äntligen fatt på en pannkaksgöbbe, men han gjorde inte vanliga bananpannkakor; dock blev det en pannkaka innan middagen... sedan halvsov jag framför teven hos Garnda och Es... innan jag lyckades masa mig tebax till hotellet.



Kära dagbok! Onsdag. Mulet idag. Vilket inte innebar någon större förändring i de dagliga rutinerna. Mer än att vi gick direkt på efterrätten på lunchen. Eftersom vi konstaterat att de har färsk mango med ”sticky rice” som de serverar med kokosgrädde och cashewnötter...

From Thailand januari 2010

så det fick bli lite dietkost idag. På eftermiddagen ringde de från AIS och meddelade att mitt bredband skule kopplas in. En vecka tog det... nåväl, nu funkar det felfritt. Vi tog taxi till Cha Am och knallade runt lite på nattmarknaden; vi köpte grillade färsbiffar som vi mumsade i oss, jag köpte ett par Foppatofflor, och så köpte vi en nötpdding att ta med oss till fikat hos Garnda och Es. Vi hade bestämt med taxikillen att bli hämtade vidd bussterminalen i Cha Am så vi knallade iväg till Cha Am beach och åt middag hos finnen där.

From Thailand januari 2010

Ny inredning hade de kostat på sig. Maten var som vanligt bra. Därefter avrundade vi med bananpankaka, den riktiga varianten, taxikiilen kom på utsatt tid och körde oss till Mermaid; vi ghjorde besök hos skräddare och Calle hämtade sin tvätt. Calle, Es och Garnda åt upp puddingen, jag kände att jag fått nog...

Bangkok! Äntligen!

Ytterligare en dag i BKK

fredag 15 januari 2010 Bangkok, Thailand

Kära dagbok! Fredag, och idag vaknade vi i tid så att vi äta lite frukost på hotellet. Sedan var vi på't igen, MBK,

From Thailand januari 2010

där vi köpte klockorna som vi hade sett men som de bara hade en av. Men de skakade fram flera till idag så vi fick var sin. 100 spänn fattigare blev vi hos urmakaren. Vi han även med Siam Paragon och Central World, tyvärr var den bra Crocsbutiken borta och numera införlivad i Sportworld i Central World. Inte lika stort utbud men vi hittade i alla fall skor som vi köpte. Sedan BTS till Asok på jakt bland SOIerna för att hitta till Calles thailändska kollegor.

From Thailand januari 2010

Men det var förgäves. Tunnelbana tillbaka till Silom efter ett par timmar för lite slappande innan stan gjordes osäker... tja, i alla fall smög vi ut och fick lite mat och en kall öl. 31 grader visade termometern när kl var 22.30. Härlig kväll. I morgon blir det tågresa till Hua Hin. De sa på radion att det skulle bli snö i morgon...

Dag ett i BKK

Ett dygn I BKK

torsdag 14 januari 2010 Bangkok, Thailand

Kära dagbok! Ett dygn har vi klarat av här nu, utan större problem, bara ett mindre, mer om det senare. Först måste jag revidera min syn på KLM; det var länge sedan jag anlitade deras tjänster och jag erkänner att jag ryst vid blotta tanken på att flyga med om igen.

From Thailand januari 2010

tar jag tebax det. Det serverades gott vin med tilltugg på resan mellan GOT och AMS. Resan till BKK blev en mycket positiv upplevelse; det var gott om benutrymme, de har förmodligen rensat ut en del rader med stolar. Varje säte hade egen tv med full godkänt utbud av underhållning. Sedan maten; det var mycket gott och jag, som är jävligt kräsen, åt av den mycket goda gorgonzolapastan, salladen och efterrätten. Gott vin till maten, dirnk före och efter samt snacks. Och en mycket god frukost gjorde flygresan mycket trevlig och bekväm. 
På Narai är allt som vanligt, tur är väl det. Och Bangkok ÄR aldrig som vanligt. Lika stor tur är väl det. För i så fall skulle man nog tröttna på att åka hit. Första kvällen blev det inte så mycket gjort mer än en promenad till The Pink

From Thailand januari 2010

mat på restaurangen som ligger granne med TP. Och handla lite livsnödvändigt; kall Singha, raklödder och OREO. 
Redan i morse råkade vi ut för resans första problem; jag anade oråd när det knackade på dörren, dörren öppnades och jag hörde en kvinnlig röst säga något och så stängdes dörren igen. Jag förstod då vad klockan var slagen men brydde mig inte. Men problemet blev än tydligare när Calle sedan insåg att han vaknat 13.15 och inte skulle få någon frukost... som tur var så hittade vi bl.a. vietnamesiska vårrullar, nudelsoppa med fiskbullar... så vi klarade oss. När vi fått mat så fyllde vi lite kassar på MBK innan vi styrde kosan mot Silom igen för mera mat och en kall öl i den varma kvällen i kaoset på Silom. Alltid lika trevligt. I morgon får vi nog läska damerna med en promenad runt poolen... bl.a.

Sunt förnuft har segrat

Mahmoud Aldebe heter en komplett idiot som tänkte kandidera till Riksdagen för Centern. Men det sunda förnuftet avgjorde. Han lämnade arenan. Som ordförande iSveriges muslimska förbund fann han för gott dra sig ur. Sörjd och saknad av ingen. Pajasar har vi inte bruk för i Sveriges Riksdag.

Oooops!

Jag har inte skrivit något på länge, tur är väl det... Men detta vill jag inte undanhålla er:

Google censurerar olämpliga saker.

THAI WINTER TOUR 2010

Resan börjar tidigt... Skall man komma iväg dit man vill och när man vill och det till ett vettigt pris så får man vara ute i god tid. Har vi lärt oss... Biljetter bokade tisdag 7 april 2009

Nu är i alla fall biljetterna bokade till vinterns turné i Fjärran Östern. Denna gången med Malaysian Airways; Kuala Lumpur, Bangkok... En månad kommer jag att vara i solen och värmen... Biljeterna köpte jag hos Älvsby Resebyrå. De hade bäst pris. 
Inte långt kvar... Calle har meddelat att han inte skall åka med. Det tror jag när jag ser det...

Hotell bokade! söndag 7 juni 2009 Göteborg, Sverige

3 nätter på Narai i Bangkok 13-16/1 2010 och 25 nätter på Beach Garden i Cha Am 16/1 - 10/2 2010. Eller rättare sagt, 11 km söder om Cha Am. 
Och om jag inte nämnt det tidigare, Calle skall med. Vem hade trott något annat?

Ombokad:

torsdag 27 augusti 2009 Göteborg, Sverige

Idag har jag bokat om mina biljetter till BKK; Malaysia Airlines ställer ju in sina flyg till Kuala Lumpur från slutet av oktober. Himla synd eftersom Malaysia Airlines hör till de bättre flygbolagen. Vi blev IOFS ombokade att flyga via Amsterdam och Kuala Lumpur men flygtiderna var inte de bästa med långa väntetider. Så vi fick boka om kostnadsfritt och vi valde då det snabbaste alternativet direkt till BKK och då blev det KLM. Inte världens roligaste flygbolag men det är flyg på natten och då sover jag ändå. Jag tjänar 14 timmar på utvägen och 8 timmar på hemvägen + det faktum att resebyrån betalar tillbaka 853:-!!! Den satt fint! Så nu flyger jag ut 12/1 kl 17.25 och är i BKK 13.20 nästa dag. Flyger hem 10/2 kl 23.55 och är hemma kl 9.40 den 11/2 

Vi har köpt biljetterna hos Älvsbyns Resebyrå. Ifall någon undrar. Himla trevliga där

Uppdatering: onsdag 14 oktober 2009 Göteborg, Sverige

Så var alla flygbiljetter bokade, bekräftade, betalade och sittplatser paxade. Men det är lite omständigt att boka sittplatser på KLM, men det hör väl till... Alla hotell bokade, bekräftade och betalade. Nu är det bara en påfyllning av Ducoral som fattas. Men det tar vi senare...

.2 dagar kvar: söndag 10 januari 2010 Göteborg, Sverige

Kära dagbok! Nu börjar jag se ljuset i tunneln; 2 dagar kvar till avresa. Jag har full koll på det jag måste ha med mig och lika full koll på det jag vill ha med mig och som varje gång, lika full koll på det som jag inte behöver men som slinker ner i väskan ändå... jag har lärt mig att det räcker med 1 (en) sladd till iPhonen, inte 2...
Jag har fyllt netbooken och iPhonen med lite musik och ljudböcker. Men upptäckte till min förvåning att det inte finns ström att ladda vare sig iPhone, iPod eller dator på planet? Det är första gången jag gör en sådan lång flygresa och det INTE finns de möjligheterna vid varje säte! Och det finns inte en tv-skärm vid varje säte? Vad är det frågan om? Det är 2010 och jag skall flyga i 11 timmar? Nä, KLM, det duger inte. Det suger...
Alla saker är framplockade tror jag i alla fall. Någon som vet vad jag har glömt? Och någon som vet var mitt BTS Smart Pass har tagit vägen?