Tisdag

tisdag 19 augusti 2008 Bang Kwai, Thailand

Kära dagbok! Nya gäster på i hotellets frukostrestaurang. Grodätare. Nä, fransmän och fransyskor. Flest av den sistnämnda sorten. Samt några tyskar. Men inte många. Jag tror att de var 10 stycken. Svårt att räkna eftersom den franskatalande skaran hade svårt att vara stilla. Normalt sett så räknar man ju antalet armar och delar med 2. Försök att göra det när det är fransoser. I synnerhet när de samtalar. Det låter sig inte göras i en handvändning. Men tyskarna är 5 till antalet. De marscherar så fint in i matsalen i enlighet med den rangordning som gäller inom Den Vanliga Familjen: Pappa, Mamma, äldsta barnet och sist yngsta barnet. Dessutom en ensam kvinna, i alla fall såg jag ingen som verkade vara hennes sällskap. Men vem är jag att lägga mig i vem som bor på hotellet m.m. Men två franska madammer placerade sina prylar på solstolarna bredvid min. Jag trodde att jag skulle få vara ensam i mitt hörn vid poolen. Men icke. Med ett käckt “bonjour” hälsades jag och jag bonjourade naturligtvis tebax så käckt jag kunde. Sedan var den konversationen avslutad. Dessutom försvann de ganska så snart. Vart vet jag inte. För när jag kom tebax från lunchen ett par timmar senare låg deras böcker fortfarande kvar på solstolarna. Och när regnet kom så la jag deras böcker i en plastpåse och gav till poolkillen.

From Cha Am, Thailand, Augusti 2008

Och det var då jag gjorde den hemska upptäckten; det heter Thailand och Singapore. Inte Thailande, inte Singapour. Det stod i alla fall så på den ena fransyskans reselektyr. Som skulle kunna ha varit en reseguide över Thailand och Singapore. Men det var förmodligen något helt annat…
Jag tog en lång promenad på stranden idag. Och för att vara riktigt nördig så tog jag med mig min GPS. Den är ju numera även laddad med kartor över Thailand. Så nu skulle jag kunna få ett kvitto på att jag har knallat åtskilliga km varje dag. Jag upptäckte också att de flesta av hotellen och restaurangerna i omgivningarna här finns med. Och jag upptäckte också att det är 1.2 km till Beach Terrace om man går på stranden. Där fick jag en pratstund med The Big Boss som var i BKK i lördags när jag avlade visit där. Allt var ok med honom bortsett från det faktum att han var ororad över hur det skulle gå med hans rörelse nu när man inte kunde komma åt restaurangen, affären, hotellet och massagen via stranden mu när vattnet var så högt. Men han hade ändå lyckats hyra ut inför vintern och det är ju då som kommersen skall rädda sommaren. Men om stranden är obrukbar kommer det nog en hel del avbokningar. De flesta av hans gäster är återkommande besökare som stannar lite längre perioder. Jag åt inte där idag. Jag sparar det åt någon kväll för middag. Det blev istället den lilla svett-thaien som ligger längst ner på Phet Kasem Road (Cha Am Avenue som denna del av Phet Kasem Rd kallas). Den ligger granne med entrén till Marriott Courtyard Hotel. Om nu thailändarna tycker att det är himla roligt om en Farang köper äkta thailändsk sopkvast så är det inget mot när en Farang knallar in på det lokala haket för att ta del av det äkta lokala käket. Jag lovar. Man blir bemött med skepsis och en min som förkunnar att “du har gått så in i helvete fel”. Men inget kan vara mer fel. Jag har gått hit medvetet för att förvissa mig om att det är bra mat här. Så denne unge man, förmodligen inte äldre än 18 år och som pratade god engelska, tyckte att jag gärna fick titta lite. Men jag förklarade att jag var ute efter lite mat att äta och kunde tänka mig lite “sådant och sådant och kyckling… och så pekade jag på en lika förvånad thailändare som satt vid ett bord och åt och sa att jag tar samma som han äter. Vänligt talade han då om för mig att det var “kyckling med basilika“. Bra, det tar jag. “Men det är very spicy” och hängde ut tungan som om han ville att jag skulle torka av fötterna på den innan jag äntrade hans familjs näringsetablissemang. Och så vevade han så käckt med ene handen framför munnen för at verkligen understryka att det är kryddstarkt.

From Cha Am, Thailand, Augusti 2008

“Good, i will have that”. Så var de formaliteterna avklarade. Varpå killens ömma moder, som hållit sig i bakgrunden började inse allvaret och reste sig från sin stol och tog plats bland grytor, kyckling, riskokare m.m. Killen serverade en iskall Pepsi eftersom han inte hade något kallt vatten på flaska. Strax blev jag serverad en fantastisk anrättning med kyckling stekt ihop med chili, basilika och vitlök samt en kycklingsoppa som också innehöll något som påminde om potatis men som de inte kunde det engelska ordet på. De gjorde stora ögon när jag faktiskt åt upp maten, det var kryddigt, på thailändsk vis, vällagat och långt ifrån den farang-anpassade maten som serveras på de andra restaurangerna. 45 bath vill de vänliga och leende matfixarna ha för en rejäl lunch inkl en flaska läsk! “och välkommen tillbaka” och jag var inte sen att medge att hit kommer jag gärna tillbaka för mat. På vägen tillbaka till hotellet knallade jag in till Cindy & Nootty för att få hjälp med att skriva ner vad det var jag hade ätit till lunch häromdagen tillsammans med de, “nudelsallad” funkade inte när jag skulle köpa med mig mat till hotellet. Så jag knallade tebax till den lilla svett-thaien vid ån med min lapp, fick ett stort leende mot mig och strax hade jag en påse med Yum Mama i handen. Och nu har thailändarna på Phet Kasem och hotellstråket vid Holiday Inn vant sig vid att jag äter samma mat som de; skrattet och förvåningen har bytts ut mot tips om var man köper den bästa maten och en önskan om smaklig måltid. Vilket det alltid är.
Tillbaka på hotellet så hann jag med ett dopp i poolen innan det kom lite regn. Jag hann ju också med att göra en god gärning, rädda madams böcker. Det var IOFS inte mycket till regn men jag drog mig tillbaka till balkongen, kaffe och Marian Keyes.
Det Stora Regnet kom lite senare. Vid 17-tiden regnade det vill jag lova. I en timma lite drygt höll skådespelet på. Med åska och allt. Men jag satt liksom på första parkett och betraktade skådespelet på min balkong med Yum Mama, en kall Chang och Marian Keyes. Middagen åt jag på Mermaid. Personalen där, inkl hon som äger restaurangen, satt och åt när jag dök upp. De hade köpt mat av den ambulerande matkillen. De tyckte att det borde jag också göra… och det var inte långt ifrån att jag gjorde det. Men det får bli en annan gång. Jag unnade mig stekt ris med bläckfisk och en kall Chang att skölja ner med. Inget fel på den maten. Men att jämföra farangmat med riktig thaimat går inte. Jag var även inne i den lilla kombinerade sprit- och handarbetsaffären.

From Cha Am, Thailand, Augusti 2008

fönsterprydnad som jag skall köpa var inte riktigt färdig och tjejen som satt och pulade ihop det hela kunde inte komma till affären idag p.g.a. regnet; hon bor tydligen lite bortanför asfalterade väger och när det regnar så får hon hålla sig hemma. Ingen panik förklarade jag, det är 12 dagar kvar till jag skall åka hem.
Vädret idag: molnigt hela dagen med regn på eftermiddagen och uppehåll igen efter 18.30. Dock varmt idag, runt 35 grader. Och promenerat ca 6.5 km har jag gjort i värnen. Mycket vatten har gått åt.