Jag hade gått ombord bland dom första på Air Chinas flight från Arlanda till Peking. Eftersom jag hade bokat min favoritplats, 63H, som är nästan längst bak så kan det vara en fördel att gå ombord först. Dessutom missar man inte det skådespel som uppstår när en massa reseamatörer skall bereda sig plats för väskor, kläder och allt som vissa envisas med att släpa in i flygkabinen, jag bad en tyst och stilla bön att jag skulle få bli ensam på min rad med tre stolar men jag insåg att det var nog en utopi. Jag utförde mina ”äntligen-i-stolen”-rutiner som innebär att jag lägger surfplattan i facket i stolsryggen framför mig, plockar fram ett paket våtservetter och tar av mig skorna.Samtidigt som jag höll på med detta noterade jag i vänster ögonvrå en person, kvinna som satte sig på 63D, bara att hoppas att stolen mellan oss förblir tom.
Jag skulle precis peta in mina hörlurar i öronen när kvinnan på 63D säger ”Du är nog den enda som pappa verkligen har älskat”. Och eftersom hon hade en mobiltelefon i handen så antog jag att hon pratade med någon samtidigt som hon gjorde sig hemmastadd i flygplansstolen. Jag såg i ögonvrån att hon tittade åt mitt håll, jag vände mig lite försiktigt mot henne, log ett litet förstrött leende samtidigt som hon upprepade frasen ”Du är nog den enda som pappa verkligen har älskat”.
Jag tittade på henne.
Det var Viola.
Några bilder här:
Till Bangkok via Peking.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar