fredag, februari 26, 2010

KLM, del 4

Idag har KLM hört av sig igen. Enbart för att meddela att de inte har
något att säga förrän jag har framfört vad det är vad jag inte
är nöjd med.
Om man är så fullständigt oduglig att man inte ens klarar att köra
en skottkärra med koskit framför sig då kan man i alla fall kvala in
hos KLM

Skickat från min iPhone

onsdag, februari 24, 2010

KLM, del 3

Att jag åkte med KLM till Bangkok beror på att jag blev ombokad från
Malaysia Airlines; de ställde in sin linje från Stockholm till Kuala
Lumpur och eftersom Malaysia Airlines och KLM är "kompisar" så blev
det naturligt att jag blev ombokad till just KLM. En lustig detalj i
sammanhanget är att jag fick 965:- tillbaka av biljettpriset kan väl
förklaras som ett "plåster på såren" i förskott...

Skickat från min iPhone

måndag, februari 22, 2010

KLM, del 2

Idag har Herr Öjvind Jensen, Customer Relations Officer på KLM, offrat tid på att besvara mitt brev till KLM (Claim No4220298001). Inte illa. Först konstaterar jag att KLM har anlitat en norrman som klarade av att läsa mitt brev som var skrivet på svenska och förstå innebörden av vad jag skrev. Men det hjälper tyvärr inte mig. Jag uppmanas att skriva en formell "besvärsskrivelse" till en postadress i Paris. Men, jag förstår inte. Av KLM-personalen på Landvetter blev jag instruerad av var på KLMs hemsida jag kunde hitta ett onlinedokument att fylla i. Så formelt har jag ju faktiskt gjort en anmälan och fått ett ärendehanteringsnumer. Vad Öjvind Jensen egentligen säger till mig är: "skicka ett brev till nedanstående adress, så ser vi till brevet försvinner." Så lätt parerar KLM den sladden. Tror dom. Det funkar inte att skicka ett svarsmail til mig med en avsändaradress som heter någonting i stil med "do-not-reply@..." Jag ger mig inte. Jag tycker det är dålig stil... men ni vet vad jag menar!

Försäkringskassan, del 1

Idag kan man läsa på expressen.se hur man effektivt har jagat fuskare och dragit in pengar som man har betalat ut till personer som, medvetet eller ej, har fått pengar från försäkringssystemet som de inte har varit berättigade till. Det är ju bra. För det är ju dina och mina pengar. Och de pengarna skall ju användas till det som som reglerna har stipulerat. Men vem skall då driva jakten på Försäkringskassan när de inte gör som de är ålagda? Vem skall driva jakten på Försäkringskassan när deras godtycke råder över gällande lagar, regler och praxis. Frågar ni mig om jag är med i drevet så är svaret JA! Jag skall gå i främsta ledet i jakten på de hos Försäkringskassan som gör som de själva tycker för att det är bekvämt och tar kort tid.
Bakgrund: hösten 2008 sökte jag på nytt underhållsstöd/bidragsförskott för mina 2 äldsta barn som är mantalsskrivna hos mig och som stadigvarande bor hos mig. Jag ansökte också om bostadsbidrag. Men av någon outgrundlig anledning så fick jag avslag. SÅ jag överklagade. Det är nu som den sorgliga men inte desto mindre sanna cirkusen börjar. Jag får bara underhållsstöd/bidragsförskott för mitt äldsta bar. Det tycker Försäkringskassan räcker. Så det blir avslag igen när jag överklagar. Efter telefonsamtal med med Den Ansvariga Handläggaren får jag efter ett par dagar ett brev som förklarar att ärendet är avslutat hos Försäkringskassan och är jag inte nöjd så får jag överklaga till JO! Detta är en del av Det Svenska Systemet. Den som säger att han är stolt över detta borde ta sig en funderare.

Nu skall jag jaga Försäkringskassan. Lovar. Jag är milt sagt trött på Det Svenska Systemet.

torsdag, februari 18, 2010

Knäpp på näsan!


Då blev jag knäppt på näsan av arbetsledningen. Igen. Men vem bryr sig? I alla fall inte jag. Får allt mer svårt att ta de på allvar...



Bakgrund: vi har en buss som skal avyttras, den faller för ålderstrecket. Så jag brukar skoja lite med att "varför får jag inte köra 203:an?" Men nu gick jag lite för långt, jag hade 25 minuters paus på Landvetter flygplats och tog några bilder med min mobilkamera på 203:an som råkade befinna sig där. Och skapade en grupp som heter '203' på Facebook, mest på skoj och för mina kollegor. Det skulle jag inte ha gjort, det är nämligen inte tillåtet att göra privata saker på sin arbetstid. Så är det. Så i morgon när jag kommer tillbaka till jobbet, jag är ledig idag, får jag väl be chefen om ursäkt och be honom att dra 5 minuter av min lön. Jag lovar, jag skall aldrig mer vara så dum. Lovar...

måndag, februari 15, 2010

Om att flyga med KLM:

Nu har det gått ett par dagar sedan jag kom hem från min semester i Thailand. Hemresan från BKK till Amsterdam blev en uppvisning av KLM hur man INTE beter sig. Eller det är kanske så man skall bete sig. Oavsett, hade jag uppträtt så mot mina kunder hade min chef sett till att jag fått hela röven full av fötter. Och jag hade varit värd varenda spark. Lovar. Här är historien om hur personalen beter sig ombord på KL 878 från BKK till AMS 2010-02-10.



Calle och jag hade bokat 22J (Calle) och 22K (Jag). 22H var bokad av en kvinna som, när vi gick ombord, redan satt på sitt säte. Det visade sig senare att hon hade makt över personalen ombord. Nu börjar en cirkus som jag aldrig sett maken till. Först skall jag erkänna att jag har aldrig haft KLM som någon favvo bland flygbolagen. Milt utryckt. Jag skall också erkänna att resan från Amsterdam till Bangkok en månad tidigare var en positiv överraskning. Känslan av god service försvann innan vi hann lämna gaten på Suvernabhumi Airport i Bangkok.
Kvinnan som satt ytterst på vår rad, säte 22H, visade sig vara en gammal KLM-trotjänare av rang som personalen slickade i röven, bokstavligen. Det började med att jag bad om att få en kudde, den som låg på mitt säte var ett vit tunt stycke tyg med någon oidentifierbart tyg i, ca 2 cm i tjocklek. Den blåklädda rövslkickaren hade naturligtvis inte tid med att ge mig en kudde utan förklarade att jag fick vänta till efter take off. Jaja, det kan jag överleva. Varpå den blåklädda försvann in i köksregionerna för att återkomma med ett glas, inte ett sådant där tunt plastskräp som man brukar få i tristklass, utan ett riktigt glas, med vitt lagom kylt vin, av imman på glaset att döma, samt lite snacks. Det faktum att damen på 22H redan hade blivit förärad med 2 riktigt kuddar stärkte inte min uppfattning om Den Blåklädda rövslickaren. I alla fall inte i positiv bemärkelse. Nu hade ryktet börjat sprida sig bland de blåklädda; en som verkligen är värd att slicka i röven sitter på 22H, skynda er. Och De Blåklädda Rövslickarna vällde in. Priset togs av en kvinnlig Blåklädd Rövslickare med 4 streck fastsydda på kavajärmarna som, för att rikigt markera sin dyrkan, börja att pussa på 22H. Nu tyckte Calle och jag att det hade gått för långt. Jag påpekade att jag hade bett om en kudde och fick till svar "Vi har inte tid mad att springa med kuddar nu" och "du har redan en kudde" och pekade på den vita trasan som jag hade i handen. Jag kanske skall påminna om att vi fortfarande stod kvar vid gaten... nu hade jag tröttnat på rövslickandet. Jag tryckte på den lilla käcka glada knappen som i normala fall skall göra personalen uppmärksam på att någon av passagerarna är i behov av något. Men icke, de Blåklädda Rövslickarna fortsatte med sitt äcklande för 22H som nu hade degraderats från äldre kvinna till eN motbjudande skrynkig KÄRRING med alldeles förmycket billigt tingeltangel på sig och som faktiskt borde inse att hon inte är 25 år längre... Strax dök 4-streckaren upp igen och jag påpekade att jag oxå kunde tänka mig att när hon ändå skulle hämta en kudde till mig kunde hon oxå servera ett glas vin och samma sorts snack som Russinet på 22H hade fått. Men det räckte med ett hånleende som svar.
Nu var det dags för att lämna gate och taxa ut till rullbanan. Det flöt på fint men vi kännde späningen och disharmonin från Russinet som förmodligen ansåg sig vara lite förmer än Den Vanlige Resenären allmånhet och 2 Budgetresenärer från Sverige i synnerhet. Men skam den som ger sig.
Efter 20 minuter i luften böjade det röra på sig, De Blåklädda Rövslickarna fortsatte sitt lämmeltåg till Russinet på 22H. Men någon kudde såg jag inte till. Tyvärr insåg väl De Blåklädda Rövslickarna på sig att de hade 400 passagerare till ombord att servera lite vin och mat till så det blev lugnt ett tag. Men ingen reagerade på att jag tryckte på Flight Attendent-knappen. Till slut uppenbarade sig en liten fjant, oxå han tillhörande De Blåklädda Rövslickarna, dock hade han inte visat sig innan, med en liten vagn med förfriskningar. Och nu, kära läasare av denna blog, följer en uppvisning i Costumer Care jag aldrig sett maken till. Mina damer och herrar, detta går utanpå allt jag upplevt; jag påtalar för den fjunige yngligen att jag bett om en kudde ända sedan jag kom ombord och att hans kollega lovat mig en. Och nu visar Den Fjunige upp en helt ny dimmension av servicekänsla. Detta fick Calle och mig att fullständigt tappa fattningen, vi blev stumma av hänförelse; på andra sidan gången har Den 4-strackade ett litet kontor som är dolt av ett draperi... Den Fjuniga, som insett att Det Skrykliga Men Betydelsefulla Russinet (Som nu förmodligen insett att hon verkligen är så mycket förmer än oss) sitter där böjer sig ner mot henne för att visa sin vördnad, samtidigt som de utbyter några ord - för han sin ena hand mot draperiet för att liksom visa omgivningen att han famlar efter en kudde samtidigt som har tar en av Det Skrynkliga Russinets kuddar och GER TILL MIG!!! Otroligt. Det är nu jag inser att jag är blåst, torsk. Stenjävlablåst torsk. Jag fick Russinets kudde under sken av att han fiskade upp en kudde från Den 4-sträckades lilla bås! Fattar ni? KLM, det statliga holländska flygbolaget! KLM, flygbolaget från landet där man har en synnerligen liberal syn på knark och knarkandet. Nu insåg Calle och jag att vi satt i hissen. Detta var, vi har rest en en hel del, bortom allt vi upplevt tidigare. OCh då har vi även flugit med SAS. Nu gav vi upp. jag hade Det Skrynkliga Russinets kudde och skulle hålla käfften. Och det gjorde jag. Jag varken åt eller ens brydde mig att kommentera det vidriga klägg som De Blåklädda Rövslickarna hade mage att servera. Jag petade in proppar i öronen, meckade en bindel för ögonen och sov tills dess att det skulle serveras frukost.




Då började en av De Blåklädda Rövslickarna att rycka och slita i Calles stolsrygg för att han skulle fälla upp rygstödet. DÅ kunde jag inte tiga längre, jag sa till Den Blåklädda Rövslickaren att "stolsryggen är så långt uppfälld det går, det är vanlig fucking KLM-standard..." stolsryggarna var inte riktigt i linje i uppfällt tillstånd. Hon dröp av. Sedan höll jag käften. Calle med. Vi lovade varandra att klarar vi resan med Knarkgänget från Amsterdam till Göteborg helskinnade och med livet i behåll så blir det sista gången med KLM. Det lovar jag. Dra åt helvete med er ni Blåklädda. För mig är ni i fortsättningen en hoper kräk jag inte vill ta i med tång ens. Lovar.

Bilder:
Översta bilden: 12 timmar i luften, var är skärmen så man kan titta på en film?
Nedersta bilden: Fly Excellent. Thai till BKK. Utmärkt service. Inget tjafs, inga blåklädda.

lördag, februari 13, 2010

Jay Leno:

Doktor Murray har åtalats i samband med Michael Jacksons död. Han kan få fängelse och förlora läkarlegitimationen. Det skulle vara en sjukvårdsreform bara det.

fredag, februari 12, 2010

Hemma igen!

Hemma, uppdaterar dagbok.
torsdag 25 mars 2010 Göteborg, Sverige
Kära dagbok!

3 dagar innnan Calle och jag skulle åka hem tittade vi på varandra och sa exakt samma sak som vi alltid har sagt: vi skulle ha en vecka till här. Så är det.
Vi har lärt känna en hel del nya människor och inte minst, lärt oss en hel del nytt om de människor som vi kännde, eller trodde att vi kännde.

BKK Som vanligt. Men lite varmare i år.
Silom Road: Kvinnan vid BTS Sala Daeng som serverar Sticky Rice med mango och tjock kokosmjölk.
From Thailand januari 2010
Högsta (3 OnNutter) betyg. Värt en resa. OM NOM NOM NOM varje kväll.,
Siam Center: Crocs-butiken på plan 3. 
Fotmassagen på Asok. 
Foodcourten på Siam Paragon. Där är det ett jävla liv, men vi hittade en kvinna som lagade en gryta med cury, kyckling och potatis. Jag beställde en portion som efterrät! OM NOM NOM NOM.
Hotell Beach Garden:
From Thailand januari 2010
var uppriktigt glada över att se oss igen. Normalt så lämnar gästerna lite dricks till personalen när man checkar ut. Vi fick presenter av personalen! Fantastiskt ställe. Skall ni till Hua Hin/Cha Am så skall ni bo här. Mer prisvärt finns inte. Bättre personal finns inte. 
Cindys Massage: härliga unga kvinnor som jobbar och står i. Altid lika kul att träffa er. Och stort tack till M. för att jag fick disponera din MC
From Thailand januari 2010
till ett mycket bra pris under min semester. 
Mermaid: Mina favoriter när det gäller mat, dessa kvinnor jobbar i tvätten på Holliday in på dagarna och driver byns bästa restaurang på kvällarna. Ät här!
Egon & Anita: härliga lirare från Spånga som var här för 40:e året! Vi ses nästa år!
Gena: Nice outfit!

 vi ses oxå nästa år...

Allt var som vanligt toppen. Hela tiden, aldrig har jag upplevt att det varit så varmt denna tiden på året, en liten regnskur en morgon innan vi gick för att äta frukost. Alla var vänliga och tyckte det var trevligt att oss igen. Alla såg fram emot att få träffa oss nästa år... allt var perfekt...
...tills vi var ombord på KLM 878 från BKK till AMS. Helvetes jävla holländare. Må ni brinna i helvetet. Om ni inte kan lära er att uppföra er så kan nu väl i alla fall för helvete lära er att prata och inte låta som om ni har bundit fast tungan i taklampan. Jävla blåklädda kräk. Och då är det de positiva omdömena...

BTW, jag har redan bokat nästa års resa. 10/1 - 25/2 Naturligtvis med ett riktigt flygbolag.

söndag, februari 07, 2010

Söndag kväll


Vi konstaterar att 30 dagar är för kort tid att vara här; tiden går för fort och det finns så mycket att göra, se och uppleva. Detta trots att jag har varit här så många gånger nu.
Vi känner att det är trist att åka härifrån; från alla glada, vänliga och trevliga thailändare i restauranger, affärer och inte minst på Beach Garden Hotel. Och alla käcka glada gäster som jag lärt känna genom åren. Men jag är tebax nästa år, samma tid... fan vet om det inte blir lite längre tid här då!

Cha Am Beach

Middag på den bra fiskrestaurangen på Cha Am Beach.

Törstsläckare


När det är satans varmt och den enda chansen och få känna att det fläktar lite är at ta en promenad på stranden. Det blev en tripp till Beach Terrace och en vattenmelonshake därstädes. Himla mums och iskalt.