måndag, mars 29, 2010

Stor-röjjet idag.

Det är inte klokt vad med saker man samlar på sig. Idag har jag rensat ut och slängt hur mycket gammalt junk som helst. Men det märks inte; det verkar vara som pesten, det förökar sig och blir bara mer och mer. Men nu återstår bara ett vitrinskåp. Modell IKEA slutet på 80-talet. Princip tror jag serien heter. Har försökt att skänka bort det utan att lyckas. Jag hade inte heller velat ha det... nu åker det i containern.

söndag, mars 28, 2010

Saker man inte gör ofta:

Jag har roat mig med att lägga patiens. Med en kortlek. Det finns faktiskt en sådan i det Hultmanska Residenset. Det var en ovanlig känsla.

En bussförares bön:

Gode gud i himlen, hjälp mig komma ihåg att idioten som tvingade mig till att tvärnita för att inte förvandla hennes Opel Corsa till en platt plåtskiva är en ensamstående mamma som slitit i 9 timmar och hade bråttom för att hämta små barn på dagis, laga mat, tvätta, läsa saga och mysa en stund med sina små barn.

Hjälp mig komma ihåg att den piercade, tatuerade och ointresserade unge mannen i snabbmatrestaurangen som inte klurade ut att ge rätt växel tillbaka på en hundralapp är en stressad 20-årig student som oroar sig för kommande tentor och om pengarna från CSN hinner komma innan hyran skall betalas och om han kommer att skramla ihop tillräckligt med poäng så att han kommer att få studiemedel nästa termin också.

Påminn mig, o store gud, att den trashank med den vettskrämda blicken som ville ha en tia är så fast i skiten att det är bortom min begreppsvärld att jag inte begriper.

Hjälp mig att inse att det gamla paret, som behöver 5 minuter på sig för att ta sig över gatan, njuter av varenda sekund de har tillsamman eftersom provsvaret som doktorn kom med förra veckan fick de att inse att ett långt liv tillsammans snart är över.

Ge mig förmågan att ta lång tid på mig innan jag dömer, ge mig styrkan att bli snabb att förlåta och utrusta mig med tålamod, empati och vidsynthet.

Amen

tisdag, mars 23, 2010

Ledig idag:


Om man är ledig så här mitt i veckan och det är regnigt, grått och trist, tja, då kan man ju ägna sig åt lite sälskapsspel. Bingo är ju himla skoj. Typ.

måndag, mars 22, 2010

Försäkringskassan:

FK är en tummelplats för idioter och vansinniga kärringar. Här kommer ytterligare ett bevis på detta påstående:

Läs Aftonbladets artikel här!

För egen del är jag drabbad på så sätt att de inte anser att jag skall ha bidragsförskott för Johanna; enbart för Alexander... Med motiveringen att de inte kan se någon anledning till det. Inte heller bostadsbidrag. Detta ärende är har valsat genom hela FK. Jag blev uppmanad at klaga hos JO.

Det blir blir spännande att få ta del av det resultatet. Under tiden fortsätter det att dyka upp sorgliga historier i tidningar om hur oskyldiga människor behandlas godtyckligt av FK och dess minst sagt inkompetenta personal.

söndag, mars 21, 2010

Lars Hultman has invited you to join Kiva!

Hello!

Hi!

I just made a loan to someone in Philippines using a revolutionary new website called Kiva (www.kiva.org).

You can go to Kiva's website and lend to someone across the globe who needs a loan for their business - like raising goats, selling vegetables at market or making bricks. Each loan has a picture of the entrepreneur, a description of their business and how they plan to use the loan so you know exactly how your money is being spent - and you get updates letting you know how the entrepreneur is going.

The best part is, when the entrepreneur pays back their loan you get your money back - and Kiva's loans are managed by microfinance institutions on the ground who have a lot of experience doing this, so you can trust that your money is being handled responsibly.

I just made a loan to an entrepreneur named Rosie Parica's Group in Philippines. They still need another $75.00 to complete their loan request of $825.00 (you can loan as little as $25.00!). Help me get this entrepreneur off the ground by clicking on the link below to make a loan to Rosie Parica's Group too:

http://www.kiva.org/lend/179058

It's finally easy to actually do something about poverty - using Kiva I know exactly who my money is loaned to and what they're using it for. And most of all, I know that I'm helping them build a
sustainable business that will provide income to feed, clothe, house and educate their family long after my loan is paid back.

Join me in changing the world - one loan at a time.

Thanks!

---------------------------------------------------------
What others are saying about www.Kiva.org:

'Revolutionising how donors and lenders in the US are connecting with small entrepreneurs in developing countries.'
-- BBC

'If you've got 25 bucks, a PC and a PayPal account, you've now got the wherewithal to be an international financier.'
-- CNN Money

'Smaller investors can make loans of as little as $25 to specific individual entrepreneurs through a service launched last fall by Kiva.org.'
-- The Wall Street Journal

'An inexpensive feel-good investment opportunity...All loaned funds go directly to the applicants, and most loans are repaid in full.'
-- Entrepreneur Magazine
Check it out!
https://www.kiva.org/register?_isc=8a2afd32-34dd-11df-982e-003048cee2ae&_te=inu

fredag, mars 19, 2010

Om den ädla konsten att söka ekonomiskt bistånd hos Soc.

"På bergäran" kommer här den sanna historien hur det gick till när jag sökte ekonomiskt bistånd hos Soc. SDN Högsbo vintern 2005-06. Och varför jag var tvungen att göra det.

Det började med att min äldste son, A, blev sjuk i mars 2004 på sin 14-årsdag. Det visade sig att han råkat ut för en kronisk sjukdom som kom att förändra våra liv. Efter att ha varit hemma, jag fick bl.a. VAB för honom t.o.m. han fyllde 16 så att jag kunde vara hemma så mycket som han krävde. Jag slutade samtidigt, på min egen begäran, ett fast arbete på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Jag hade kommit till en punkt då jag insåg att en omstart var tvungen. Det var nu problemen började.

Arbetsförmedlingen, som tillsammans med A-kassan, idkar myndighetsutövning gjorde detta till fullo. Arbetsförmedlingen såg nämligen till att A-kassan, (Kommunals A-kassa) drog in min ersättning eftersom jag inte hade varit på en informationsträff som jag blivit kallad till. Det visade sig, efter 6 månader, att de aldrig hade skickat någon kallelse till mig om denna träff. Såjag blev utan ersättning. Länge. Så det blev till att förlita sig på vänner som kunde ställa upp med handlån, en reko hyresvärd som lät mig vänta med hyran eftersom jag bara hade lite VAB-pengar som trillade in. Jag lovar, det var inte många kronor som fanns i detta hemmet när allt var betalt. Och med en sjuk och ledsen son, som såg sin idrottsintresse och sitt tränande slås i spillror var det inte så kul, jag minns särskilt ett tillfälle när vi var på väg till Östra Sjukhuset och han frågade om han kunde få en tidning, det var en sporttidning som kostade 50:- och jag hade inte så mycket pengar att spendera. Det har tyngt mig mycket. Jag såg hur ledsen han blev. Som tur var fick han tidningen av min mamma.

Jag var sålunda tvungen att söka ekonomiskt bistånd hos Soc. Inget som jag skäms för alls. Har jag varit med och betalat skatt så borde jag få möjligheten att ta del av det sociala skyddsnätet när det behövs. Gå inte på den lätte, var inte lika naiv som jag var. För det går inte. Jag fick veta, av min handläggare och dennes kollega, att jag fick skylla mig själv; om man säger upp sig från sitt arbete så får man faktiskt skylla sig själv. A är så stor att han inte behöver ha någon hemma när han är sjuk, fick jag veta. Jag fick oxå höra att de tyckte det var konstigt att Försäkringskassan godkände VAB tills dess att A fyllde 16. Så någon ekonomisk hjälp var inte att räkna med. Vid det här laget hade jag blivit inofficiell svensk mästare på att leva på ingenting, att förvandla lågprisjunk till festmat. Det finns inte en affär i stan som jag inte har varit i för att kolla efter "Kort datum-halva priset"-varor. Jag fick vända ut och in på hela mitt liv; redogöra för varenda peng som kom in på mitt konto varje gång jag var på Soc. Ta med kopior på bankkontoutdragen m.m. Och varje gång blev det avslag. Utom en gång. Det var 10 dagar innan jul; Min handläggare tyckte att eftersom det snart var jul så gav han 720 kronor så att jag skulle kunna köpa mat till A. Och han skickade en avi att lösa ut hos Kassaservice. Han hade lagt till den avgiften som Kassaservice tog, så jag fick 720 kronor. Att jag dessutom har två barn till togs det aldrig någon hänsyn till.

I slutet på februari 2006 hände det som fick mig att inse att jag är rökt och att jag inte vill ha med Soc att göra över huvud taget. Jag ställde nämligen min handläggare och dennes kollega mot väggen; "Är det så här det svenska sociala skyddsnätet är tänkt att fungera?" Svaret kom efter att de skruvat på sig lite... "Vi har regler och direktiv... hade du hetat Mohammed så hade det inte varit några problem, vi har fått de direktiven att vara restriktiva mot vissa grupper och vara lite mer generösa mot vissa andra grupper". Där fick jag så att jag teg. Jag hade igen tjock svart mustasch, inget stort svart skägg och jag har ett namn som klingar svenskt. Så jag lämnade, chockad, Soc och lovade mig själv att aldrig mer ens tänka tanken på att ligga samhället till last. Och jag lovade mig själv att inte bidraga med mer till samhället än det minsta möjliga som jag är skyldig att göra. AF gav senare med sig och jag fick mina pengar som jag hade rätt till. Men resan dit var lång och plågsam. Men lärorik. Mycket lärorik. Så heter du inte Mohammed, då har du svårt att räkna med samhällets stöd.

Detta är första gången jag nämner detta. Tack till dig bloggare för att du fick mig att skriva det här. Och nej, jag tänker inte tala om namnen på de handläggare som jag hade. Men jag kan i alla fall säga att de var riktiga kräk. Precis som de politiker som dikterade villkoren som styrde arbetet på Soc.

KLM, del 6

Har fått e-post från KLM, där de förklarar att de svarar alltid inom 21 dagar efter att de fått in någon skrivelse. Om man räknar med att det tar 3 dagar för ett brev skickat från Göteborg att nå Paris och sålunda 3 dagar att skicka det hit så borde jag få ett svar på måndag. Senast. Det blir spännande.

tisdag, mars 16, 2010

Bokningsbekräftelse!



Kom idag, bokningsbekräftelsen på lägenheten i Bang Kwai. IOFS andra våningen. Men det är OK. 4200:- för 6 veckor! Me like!

Det går visst:


Det finns folk som påstår att det inte går att lyssna på Spotify och SMSa samtidigt med iPhone. Dumheter.

söndag, mars 14, 2010

Anmälan mot FK:

Nu har jag, efter många om och men, äntligen fått iväg min anmälan till JO (Justitieombudsmannen).
Bakgrund: jag ansökte hösten 2008 om bidragsförskott för Alexander och Johanna samt bostadsbidrag. Detta gjorde jag när Barnen "skrev" sig här hos mig. Av någon outgrundlig anledning ansåg FK att de inte bodde här ändå så beslutet blev avslag. det blev till att bestrida. Men det skulle jag inte ha gjort. Har FK väl en gång bestämt sig hur saker och ting förhåller sig så skall man inte som medborgare vara obstinat. Så det blev avslag även på bestridandet. Nu kunde jag ju ha nöjt mig med detta om det inte var så att en käck glad herre på FK, vid namn Holm, hade snavat över Alexanders handlingar. Så 8 månader efter ansökan ringer det på min telefon och herr Holm meddelar att det nog har blivit något tokigt med min ansökan om bidragsförskott och efter några minuters pratande så var det hela klart; Alexander fick sitt bidragsförskott retroaktivt. Men det visade sig att herr Holm inte hade någon som helst aning om var Johannas handlingar befann sig och inte heller handlingarna om bostadsbidraget. Det skall han IOFS inte lastas för.
Jag ringde återigen till FK för att försöka klura ut varför det hade blivit som det blev med Johannas ansökan och bostadsbidraget. Men jag kunde lika gärna prata rakt ut genom fönstret. Efter lite slussande fram och tillbaka mellan diversa tjänstemän och lite brevkontakter fick jag till slut ett brev som förkunnade att ärendet var avslutat och om jag var missnöjd skulle jag göra en anmälan till JO. Men innan jag hamnat här har jag på nytt sökt bidragsförskott för Johanna och bostadsbidrag. Vilket beviljades. De handläggarna som tog sig an detta var också lite förundrade över att jag inte fått när jag först ansökte. Så nu har jag gjort en anmälan till JO; jag förväntar mig att JO dömer till min fördel och FK åläggs att retroaktivt betala ut det bidragsförskott och bostadsbidrag som har uppenbart har rätt till.
Håll tummarna!

fredag, mars 12, 2010

KLM, del 5


Nu har det gått lite drygt 3 veckor sedan jag skrev till Det Kungliga Holländska Flygbolaget KLM med synpunkter på hur personalen beter sig mot sina kunder eller passagerare om man nu hellre vill använda det uttrycket. Ombord kallas man för PAX, vilket visar med all önskvärd tydlighet vilken status man har ombord...
Jag brukar aldrig skriva eller ringa till något företag om jag jag känner mig felbehandlad, blivit otrevligt bemött eller på annat sätt känt mig ovälkommen. Men personalen ombord på hemresan från Bangkok med KLM 878 onsdagen 10 januari går utanpå allt jag upplevt tidigare under resor. Eller bemötande från personal, oavsett branschtillhörighet. Jag skickade, på inrådan av KLMs personal på Landvetter Flygplats, ett brev via http://www.klm.com/travel/se_en/index.htm och fick snabbt en kommentar från Öyvind Jensen som är någon sorts klagomålsutrensare; skicka ett vanligt brev och så fick jag en adress till Paris "nånting"... det första som slog mig var att om Det Kungliga Holländska Flygbolaget sätter en norrman att hantera klagomål, klagomålen skall skickas till en adress i Paris... då är det hur säkert som helst att det brevet försvinner. Så jag konsulterade återigen KLMs personal på Landvetter Flygplats: "jodå, du kan skicka det brevet till den adressen i Paris, vi har centraliserat den enheten til ett ställe." det är nog inte klagomålshanteringen som är koncentrerad till Paris, det är nog KLM/Air France sophantering som finns där. Jag roade mig oxå med att i brevet skriva att jag inte vill ha detta ärende liggande utan ett svar senast 12 mars vore på sin plats. Då skall de haft tid att prata med personalen den aktuella flighten och hinna författa ett litet brev eller e-post.
Jag hoppas innerligt att det inte finns någon som är så otroligt naiv och tror att KLM har hört av sig. Bra, för det har de inte gjort.
Vilket får mig att inse att jag är torsk, blåst och dum i hela hövvet eftersom jag gick på den lätta; att skicka ett snigelbrev till en adress i Paris...
Nu lägger jag ner detta, konstaterar och erkänner att jag är dum i hela hövvet.
Och jag står fast vid min åsikt, dra åt helvete med er, i mina ögon är ni blåklädda jävla kräk jag inte vill ta i med tång ens.

Jag bara väntar på att få ett skadeståndskrav på mig för att jag har en KLM-logga i detta inlägg.

Hemma med ond hals


Det blir inte många knop idag, jag har laddat med lite film bl.a. Och slösurfar lite- jag hittade detta lilla skojiga tidsfördriv: http://got.webtrak-lochard.com/ där man kan följa flygtrafiken ovanför sin hemort, få
information om vad för flygplan som befinner sig i luften, vart de är på väg och sist men inte minst, hur långt från mig är planet? Nördigt? Javisst. Men lite trevligt tidsfördriv är det i alla fall.

onsdag, mars 10, 2010

Saxat från Peter Englunds Blogg

Det är väl inte så svårt:

"Ställd inför nyheten att de extremistiska hoten mot Lars Vilks uppenbarligen börjat röra sig från ord till handling, finns det bara en sak att göra: att ta avstånd från den här fanatismen – utan glidningar, utan reservationer, utan relativiseringar och utan på skruvar ställda förbehåll – och ställa sig på den hotades sida.

För en gång skull kan jag säga så här: det hela är mycket enkelt. Att tysta Lars Vilks handlar i förlängningen om att tysta oss alla. Om hans konst kan vi alltid diskutera. Om hans rätt att utöva den – aldrig."

PETR ENGLUNDS BLOGG

tisdag, mars 09, 2010

Det är ett tag kvar:

Idag fick jag tag i Gaew, käck glad thailändska som jag inte pratat med sedan i somras. Men jag rotade igenom alla telnummer och fick tag på henne. Hon var ju i England när jag var i Bang Kwai i januari.
Och hon fixade ett Condo snabbt och lätt till ett bra pris för januari nästa år; 14/1 - 22/2. Tack för det, slippa bo på hotell denna gången. Skall bli skönt.
Gul blipp: Beach Garden Hotell, mest prisvärt i Bang Kwai
Orange blipp: Restaurang Mermaid, bäst mat i Bang Kwai
Blå blipp: Cindys salong, bäst när det gäller hår, manikyr, pedikyr och massage
Röd blipp: Condo House, lägenheter att hyra. På stranden med utmärkt läge på stranden.
Grön blipp: Garndas, massage, zonterapi, aromaterapi.
Svart blipp: Beach Terrace. Hotell och bra mat.

Hittat i en tidning:

På vårdcentralen bläddrade jag i en annonsbilaga, det kan ha varit dagens GP. Det handlade i alla fall om höghastighetståg, någon sorts infokampanj från diverse tågtillverkare, kommuner, högskolor och universitet som ligger i den tänkta höghastighetsjärnvägens närhet. Inget fel i det, snarare tvärt om; snabba tåg är ju verklighet i många länder nu men i Sverige är det långt borta. Mycket långt borta. Om jag under min livstid skall få åka snabbtåg så får jag bege mig till Bryssel för att där i så fall kliva på ett TGV-tåg.
Det är nog det som ligger närmast till hands. Personligen tycker jag att det är oerhört trist att det inte satsats på det detta för länge sedan. Men i bilagan fanns en bild som på sätt och vis var mer intressant än alla andra bilder, det var den som Bollebygds kommun hade i sin annons; Ett Briotåg! Det är ju egentligen briljant! Bollebygds kommun visar med all önskvärd tydlighet var någonstans i stadiet av utvecklingen av höghastighetsjärnväg Sverige befinner sig. Och jag tror Bollebygd har rätt; tågen som kommer att passera Bollebygd i fortsättningen är just inget annat än tåg som harvar fram i en snitthastighet som gör att folk kommer att fortsätta åka buss eller bil mellan Göteborg och Borås. Tyvärr. Och likadant kommer det nog att se ut i övriga delar av landet oxå, X2000 kommer nog att få vara kung länge än. Häftigare än så blir nog inte svensk järnväg. I alla fall inte de närmaste 20-30 åren.

På Frölunda Sjukhus

CT-tjofräsen. Nu visade det sig att de inte hade tagit något
Kreatininprov på labbet. Det skulle farbror doktorn ha ordinerat. Nu
svor den käcka glada personalen en smula och mumlade något om "inte
första gången, att de aldrig lär sig...". Varpå de gjorde sin
undersökning men förmodade att jag nog skulle bli tvungen att komma
tebax...


En annan pikant detalj är det faktum att de olika
vårdinrättningarnas patientsystem fortfarande, 2010, inte kan
kommunicera med varandra; provsvaren som är analyserade på
Sahlgrenska kan man inte ta del av på Frölunda Sjukhus 5 km bort. De
var tvugna att ringa till Vårdcentralen för att få ta del av
provsvaren. Alla som försökt att ringa och få prata med en
vårdinrättning vet hur svårt det kan vara.

20 år går otroligt fort



Idag var Alexander och jag ute och firade hans 20-årsdag. Han fyllde IOFs igår men av olika anledningar fick det bli idag. Och italienskt blev det, Pasta e Contorni om är min favvoitalienare. Vi hade en mycket trevlig kväll och maten var mycket bra. Som vanligt. Rejäla portioner och mycket vällagat.
Det blev vitlöksbröd, sallad och pescatore. Inget att klaga på alls. Ett besök här rekommenderas

torsdag, mars 04, 2010

Om vargen


EXPRESSENS ARTIKEL

Jag är lekman på området men jag tycker ändå att Andreas Carlgren är rätt ute. Det måste finnas plats för en vargstam i Sverige. Om det nu är så att de vargar som finns river boskap så är det rimligt att djurbönderna får ersätning för rivet boskap. Jag tycker att vi kan unna oss en välmående vargstam. Och lodjursstam.