Hultman ไม่เผ็ดไม่กิน: augusti 2024

För vilken gång i ordningen vet jag inte men jag har vid något tillfälle räknat ut att jag i snitt tillbringat 17.8 dagar/år i Bangkok sedan 2007, 15 dagar karantän under pandemin inräknat. Det snittet är nog något lägre nu eftersom de senaste 2 åren har varit tunnsått med besök i huvudstaden. I år hittills har det bara blivit 13 dagar. Och 4 nya tillkommer i helgen,
Jag har ett visst behov av Bangkok. Det är ju lätt att säga "jag har varit i Bangkok tillräckligt" men då ljuger jag, både för er och mig själv.
En stor anledning till att Bangkok fortfarande lockar och på sätt och vis lockar ännu mer är att kollektivtrafiken, BTS, MRT och Monorail har tillkommit sedan jag började resa till Bangkok och som gör vistelsen och resandet i Bangkok så oerhört mycket lättare. Det är inte 2 dagars planering längre för att ta sig till sevärdheter, shopping, restauranger eller vad det nu kan tänkas vara som innan låg "långt bort" och då oftast långt bort från "Sukumwitten" som de flesta förknippar med Bangkok. Tyvärr.
Jag vill verkligen upptäcka det av Bangkok som jag missat och det är en hel del. Lite av det hinner jag med i helgen; dock skall jag på en dagstur till Chachoengsao på måndag. Mer om det i ett senare inlägg.

I vanlig ordning tar jag tåget, tåg 170, på morgonen från Cha Am och jag har hittat ett nytt ställe att bo på alldeles vid Hua Lamphong Station med direkt tillgång till MRT, promenadavstånd, ca 10 minuter, till China Town.
Det kommer att bli en hel del resande med båt, MRT, BTS och en premiärtur för mig med Monorail i Bangkok.
Och mycket god mat.
Det kommer att blir bra!

Jag reste tidigt från Cha Am till Bangkok för att därifrån passa på att resa den sista dagen som tågen mot Nakhon Ratchasima och Ubon Ratchatani går via Pha Sadet. Och det blev en trevlig resa på alla sätt och vis.
Jag fick trevligt sällskap på tåget till Bangkok och väl där en timma på mig att ta mig från Krung Thep Aphiwat Train Station till Bang Sue Junction där tågen mot Nakhon Ratchasima går. Inte mer än 7-8 minuters promenad var det.
Och god mat serverades på stationen för en liten peng.

Jag fick köpt en biljett, det kostar inte mycket att åka tåg i Thailand men det är som att förflytta sig till SJ-standard runt slutet av 60-talet...

35 bath är ca 10:50 för en tågresa i 3e klass och tågresan tar ca 3,5 timmar.

Jag åkte till Pack Chong, min tanke var från början att jag skulle övernatta i Muak Lek men jag hittade inget bra boende. Med facit i hand så kunde jag nog ha stannat en natt i Muak Lek i alla fall. Men det går fler tåg...

Det var en roligt att får göra resan via Pha Sadet, jag har varit i Pak Chong flera gånger men aldrig haft möjligheten eller tillfället att åka dit. Och det är ju lite speciellt att åka tåget där. Nu var det sista dagen. I alla fall var det tänkt så. Men det blir inte alltid som man, i det här fallet SRT, tänkt sig.

Tåget gjorde ett stopp på ca 10 minuter vid stenen i Pha Sadet, jag vet inte om tågen brukar stanna där eller om det var för att det var sista dagen som tågen kör där. Bra initiativ var det i alla fall.

Jag kom i alla fall fram till Pak Chong i tid och det var roligt att vara tillbaka. Jag bodde på ett litet enkelt hotell alldeles vid nattmarknaden och det vara bara ett par minuters promenad från tågstationen. Efter en liten tupplur, det är jobbigt att åka tåg begav jag mig ut på stan; hunger och törst slipper man aldrig ifrån vart man än beger sig. Har jag hört.
Tunga regnmoln tornade upp sig och jag tänkte lite för mig själv att "hoppas jag slipper regnet" för jag vill sitta ute på marknaden och äta. Men regnet kom; tack och lov hittade jag ett litet matstånd som hade tak över borden. Och en nylagad Tom Yum är aldrig fel. Och trevligt sällskap i regnet fick jag också.

Och jag överlevde denna lördag i Pak Chong. Tack och lov har jag inga problem att sova var jag än är och hur det än ser ut omkring mig; jag sov 9,5 timmar i den härliga sängen på hotellet.

Jag gick ut på morgonen och fick köpt friterade jordnötsbollar av en man som hade ett litet stånd utanför hotellet och så begav jag mig till Amazon, som är ett säkert kort när det gäller kaffe, för att få något att skölja ner mina jordnötsbollar med. Därefter frukost, "risgröt" i ett hål i väggen; jag hade spanat in stället på lördagen när jag knallade omkring på marknaden. Så nu var jag redo för 7 timmar tåg tillbaka till Cha Am. Iofs 3 timmar mellan tågen i Bangkok och då kan man ju passa på att äta...

Jag hade gott om tid, det är ju bara ett par minuters promenad till tåget från "Downtown Pak Chong". Så jag förärade kvarterets tempel ett besök. Ett tempel med kinesiska influenser.

Alla städer med någorlunda självaktning håller sig med rondellhundar. Dom kan dessutom se ut hur som helst. Nästan.

Och ett Clocktower. I Pak Chong ligger det lite avsides, kan man tycka.

Men det gör inte så mycket.

Bara man har ett klocktorn så är det OK.

Och så var det dags att åka tåg igen. 3.5 timmar till Bangkok genom den ny 5,5 km långa, Thailands längsta tågtunnel, 3 timmar i Bangkok och 3,5 timmar tåg till Cha Am.

Inga problem, det är avkopplande att åka tåg. Och det finns mat...

Men det blev som sagt inte som SRT tänkt sig. Och ingen är väl egentligen förvånad. Tunneln fanns där, tåget susade så käckt genom tunneln. Problemet var bara det att det var så fruktansvärt dammigt i tunneln att det var ohälsosamt. Jag postade en video som jag tog i en tåggrupp på Facebook, du kan se videon här, och en annan resenär postade också en video och SRT stängde tunneln omedelbart för sanering. Planeras att öppnas igen 12e augusti.

Om några år så kommer inte tågen att gå i markplan, en helt ny järnväg håller på att byggas mellan Bangkok och Nakhon Ratchasima och förmodligen hela vägen upp till Udon Thani och vidare mot Laos. Jag kan inget om den biten. Men det kommer att bli bra och dessutom betydligt snabbare. Det går sällan fortare än 90km/h...
Här på stationen i Pak Chong kan man få en uppfattning om hur det kommer att se ut.