Om att flyga med KLM:

Nu har det gått ett par dagar sedan jag kom hem från min semester i Thailand. Hemresan från BKK till Amsterdam blev en uppvisning av KLM hur man INTE beter sig. Eller det är kanske så man skall bete sig. Oavsett, hade jag uppträtt så mot mina kunder hade min chef sett till att jag fått hela röven full av fötter. Och jag hade varit värd varenda spark. Lovar. Här är historien om hur personalen beter sig ombord på KL 878 från BKK till AMS 2010-02-10.



Calle och jag hade bokat 22J (Calle) och 22K (Jag). 22H var bokad av en kvinna som, när vi gick ombord, redan satt på sitt säte. Det visade sig senare att hon hade makt över personalen ombord. Nu börjar en cirkus som jag aldrig sett maken till. Först skall jag erkänna att jag har aldrig haft KLM som någon favvo bland flygbolagen. Milt utryckt. Jag skall också erkänna att resan från Amsterdam till Bangkok en månad tidigare var en positiv överraskning. Känslan av god service försvann innan vi hann lämna gaten på Suvernabhumi Airport i Bangkok.
Kvinnan som satt ytterst på vår rad, säte 22H, visade sig vara en gammal KLM-trotjänare av rang som personalen slickade i röven, bokstavligen. Det började med att jag bad om att få en kudde, den som låg på mitt säte var ett vit tunt stycke tyg med någon oidentifierbart tyg i, ca 2 cm i tjocklek. Den blåklädda rövslkickaren hade naturligtvis inte tid med att ge mig en kudde utan förklarade att jag fick vänta till efter take off. Jaja, det kan jag överleva. Varpå den blåklädda försvann in i köksregionerna för att återkomma med ett glas, inte ett sådant där tunt plastskräp som man brukar få i tristklass, utan ett riktigt glas, med vitt lagom kylt vin, av imman på glaset att döma, samt lite snacks. Det faktum att damen på 22H redan hade blivit förärad med 2 riktigt kuddar stärkte inte min uppfattning om Den Blåklädda rövslickaren. I alla fall inte i positiv bemärkelse. Nu hade ryktet börjat sprida sig bland de blåklädda; en som verkligen är värd att slicka i röven sitter på 22H, skynda er. Och De Blåklädda Rövslickarna vällde in. Priset togs av en kvinnlig Blåklädd Rövslickare med 4 streck fastsydda på kavajärmarna som, för att rikigt markera sin dyrkan, börja att pussa på 22H. Nu tyckte Calle och jag att det hade gått för långt. Jag påpekade att jag hade bett om en kudde och fick till svar "Vi har inte tid mad att springa med kuddar nu" och "du har redan en kudde" och pekade på den vita trasan som jag hade i handen. Jag kanske skall påminna om att vi fortfarande stod kvar vid gaten... nu hade jag tröttnat på rövslickandet. Jag tryckte på den lilla käcka glada knappen som i normala fall skall göra personalen uppmärksam på att någon av passagerarna är i behov av något. Men icke, de Blåklädda Rövslickarna fortsatte med sitt äcklande för 22H som nu hade degraderats från äldre kvinna till eN motbjudande skrynkig KÄRRING med alldeles förmycket billigt tingeltangel på sig och som faktiskt borde inse att hon inte är 25 år längre... Strax dök 4-streckaren upp igen och jag påpekade att jag oxå kunde tänka mig att när hon ändå skulle hämta en kudde till mig kunde hon oxå servera ett glas vin och samma sorts snack som Russinet på 22H hade fått. Men det räckte med ett hånleende som svar.
Nu var det dags för att lämna gate och taxa ut till rullbanan. Det flöt på fint men vi kännde späningen och disharmonin från Russinet som förmodligen ansåg sig vara lite förmer än Den Vanlige Resenären allmånhet och 2 Budgetresenärer från Sverige i synnerhet. Men skam den som ger sig.
Efter 20 minuter i luften böjade det röra på sig, De Blåklädda Rövslickarna fortsatte sitt lämmeltåg till Russinet på 22H. Men någon kudde såg jag inte till. Tyvärr insåg väl De Blåklädda Rövslickarna på sig att de hade 400 passagerare till ombord att servera lite vin och mat till så det blev lugnt ett tag. Men ingen reagerade på att jag tryckte på Flight Attendent-knappen. Till slut uppenbarade sig en liten fjant, oxå han tillhörande De Blåklädda Rövslickarna, dock hade han inte visat sig innan, med en liten vagn med förfriskningar. Och nu, kära läasare av denna blog, följer en uppvisning i Costumer Care jag aldrig sett maken till. Mina damer och herrar, detta går utanpå allt jag upplevt; jag påtalar för den fjunige yngligen att jag bett om en kudde ända sedan jag kom ombord och att hans kollega lovat mig en. Och nu visar Den Fjunige upp en helt ny dimmension av servicekänsla. Detta fick Calle och mig att fullständigt tappa fattningen, vi blev stumma av hänförelse; på andra sidan gången har Den 4-strackade ett litet kontor som är dolt av ett draperi... Den Fjuniga, som insett att Det Skrykliga Men Betydelsefulla Russinet (Som nu förmodligen insett att hon verkligen är så mycket förmer än oss) sitter där böjer sig ner mot henne för att visa sin vördnad, samtidigt som de utbyter några ord - för han sin ena hand mot draperiet för att liksom visa omgivningen att han famlar efter en kudde samtidigt som har tar en av Det Skrynkliga Russinets kuddar och GER TILL MIG!!! Otroligt. Det är nu jag inser att jag är blåst, torsk. Stenjävlablåst torsk. Jag fick Russinets kudde under sken av att han fiskade upp en kudde från Den 4-sträckades lilla bås! Fattar ni? KLM, det statliga holländska flygbolaget! KLM, flygbolaget från landet där man har en synnerligen liberal syn på knark och knarkandet. Nu insåg Calle och jag att vi satt i hissen. Detta var, vi har rest en en hel del, bortom allt vi upplevt tidigare. OCh då har vi även flugit med SAS. Nu gav vi upp. jag hade Det Skrynkliga Russinets kudde och skulle hålla käfften. Och det gjorde jag. Jag varken åt eller ens brydde mig att kommentera det vidriga klägg som De Blåklädda Rövslickarna hade mage att servera. Jag petade in proppar i öronen, meckade en bindel för ögonen och sov tills dess att det skulle serveras frukost.




Då började en av De Blåklädda Rövslickarna att rycka och slita i Calles stolsrygg för att han skulle fälla upp rygstödet. DÅ kunde jag inte tiga längre, jag sa till Den Blåklädda Rövslickaren att "stolsryggen är så långt uppfälld det går, det är vanlig fucking KLM-standard..." stolsryggarna var inte riktigt i linje i uppfällt tillstånd. Hon dröp av. Sedan höll jag käften. Calle med. Vi lovade varandra att klarar vi resan med Knarkgänget från Amsterdam till Göteborg helskinnade och med livet i behåll så blir det sista gången med KLM. Det lovar jag. Dra åt helvete med er ni Blåklädda. För mig är ni i fortsättningen en hoper kräk jag inte vill ta i med tång ens. Lovar.

Bilder:
Översta bilden: 12 timmar i luften, var är skärmen så man kan titta på en film?
Nedersta bilden: Fly Excellent. Thai till BKK. Utmärkt service. Inget tjafs, inga blåklädda.